kulturkoftan

Så här ser jag ut när jag tar av mig turbanen. Har låtit håret växa under sommaren, dels av lathet och dels som en symbolisk handling. Istället för att raka av mig håret när jag känner ett behov av förändring så vill jag lära mig att ha tålamod, att låta saker ta tid. Typ. (Jag är förkyld och sliten nu så jag har lite svårt att uttrycka mig, men ni fattar.) När jag var på Urkult fick jag faktiskt flera komplimanger för mitt hår (och även för min hud, det var ännu en oväntad komplimang) vilket förvånade mig lite. Men det är klart, det vildvuxna håret har en viss charm. Och det var ju Urkult…jag var inte ensam om att ha vildvuxet hår, direkt.

Apropå Urkult så är jag så jävla glad att jag bestämde mig för att åka i år igen. Fasen vad roligt det var! Synd bara att jag inte orkar lika mycket som jag skulle vilja. När jag kom hem blev jag förstås sjuk också…Men det var det värt. Jag försökte att följa min egen känsla, och inte stressa mellan konserter utan istället göra precis det jag kände för. Träffade en massa fina vänner, badade, dansade, pratade…åh åh åh, om livet alltid vore så! Jag behövde verkligen Urkult efter många långa veckor på konsum.

Jag fattar verkligen inte hur det är tänkt att man ska orka jobba heltid. Det är helt galet.

http://www.youtube.com/watch?v=3hR6eWexxZA&feature=related

Jag är så glad och tacksam över att ha få se Tinariwen live, och i Näsåker av alla ställen. Det är nog ett av mina bästa minnen från Urkult. De började spela vid ett på natten kanske, sommarnatten hade börjat bli mörk och lite kylig. Jag hade gjort illa mig i knät, var lite grinig och trött men ändå förväntansfull inför konserten. Och så klev de in på scenen, började spela - och jag blev helt tagen. Nu när jag lyssnar på dem i hemmets lugna vrå känner jag samma längtan väckas i min mage och stråla ut genom kroppen. Som alltid när något berör en starkt så är det så svårt för mig att förstå hur någon kan undgå att älska deras musik. Jag blir trollbunden.

http://www.youtube.com/watch?v=HuL4JkE5NU4&feature=related

Jag kom på idag att jag förmodligen har börjat lyssna på blues (något jag aldrig haft nåt större intresse för tidigare) eftersom jag lyssnat på Tinariwen. Dessutom har jag lyssnat mycket på en skiva som heter From Mali to Memphis som bl.a. John Lee Hooker och Eric Bibb är med på.

Nedan kan du som vill se en bit ur en dokumentär om Tinariwen - även om jag har förståelse för att inte alla blir lika exalterade över musiken som jag blir

http://www.youtube.com/watch?v=iOu4fdlPiWI

Hej hej, jag har lånat en dator i några dagar. Min har fortfarande inte kommit…Men jag deppar inte för det (just nu) eftersom jag åker till Näsåker och Urkult imorgon. Yey! Hoppas det blir roligt.

I övrigt: allt och inget. Är i ett märkligt känslomässigt mellanland. Är ledig men njuter inte så mycket av det. Tror att rutiner och aktivitet är det jag behöver, men jag har svårt att ta mig för saker. Hoppas att humöret blir bättre efter mitt festivalbesök.

Jag lämnar bloggen igen, med förhoppningar om att augusti blir en bra månad, för mig och för er alla!

För ett tag sen köpte jag Toumani Diabatés och Ali Farka Toures skiva In the heart of the moon, och jag gillar den verkligen. Diabaté spelar kora, en västafrikansk lut-harpa. Så här beskrivs instrumentet på Wikipedia:

“Kora har skalet av en stor halv kalebass som klanglåda, en rå kohud spänd över den, en lång rund stav som hals och två “lager” av strängar av nylontråd fiskelina - strängantalet är normalt 21″

Det är häftigt vad man kan åstadkomma med en kalebass och lite fiskelina! Första gången jag hörde en kora var när Ellika Frisell och Solo Cissokho spelade på Urkult (de är f.ö. väldigt bra också). När jag kollade runt efter skivor med Ali Farka Touré (som är en känd sångare och gitarrist från Mali) läste jag om hans samarbete med Diabaté, och blev nyfiken på att höra lite mer kora. På Liras hemsida finns en intervju med Diabaté, där du kan läsa mer om honom och koran. Check it out!

Jag kikade in på Urkults hemsida, och såg att både Ale Möller Band och Ellika & Solo ska spela på festivalen i år! Ale Möller Band har jag sett på (numera insomnade) Umeå folkmusikfestival för några år sedan, och Ellika & Solo har jag sett två gånger på Urkult om jag inte minns fel. Med Ale Möller Bands karismatiska medlemmar är framträdandet lika medryckande som musiken, och samma sak gäller för Ellika & Solo (om än lite mer stillsamt).

Ett annat band som är bokat är Räfven. Jag har inte hört dem (tror jag, om de inte var de som spelade utanför festivalområdet förra året - någon som vet?) men jag har spelat deras spel! De har några olika spel på sin hemsida www.rafven.se , bl.a. skägga räfven där man ska sätta skägg på bandmedlemmarna. En rolig idé att ha spel på sin bandhemsida, tycker jag!

Jag ska genast köpa en festivalbiljett, även om festivalen är ett halvår bort