Feber, P1 och virkning

onsdag, juli 15th, 2009

Jag har legat däckad i feber i två dagar, och har inte orkat göra något annat än att lyssna på P1 och virka lite emellanåt. Tänkte därför passa på att tipsa om några bra P1-program.

Allvarligt talat. Bäst är utan tvekan programmen med Kristina Lugn, på andra plats kommer Bob Hansson, och sämst var Marcus Birro (lyssna inte på hans program, lyssna en gång till på Kristina Lugn istället). Såg på hemsidan att Elsie Johansson har gjort ett program också - det ska sändas fredag 17/7 kl. 14.30.  

Olle och gud.  Jag må vara ateist, men jag är mycket intresserad av livets stora och små frågor. Ett avsnitt avhandlar t.ex. lögner, ett annat har tema jantelagen.

Heliga familjen har jag inte lyssnat på ännu, men det verkar vara en intressant serie.

Dokumentärer jag rekommenderar: 

Som en h**a av Maria Sveland.

Ett annat liv av Susanne Björkman.

Älskarinnor av Fanny Danielsson.

Svarta Carina av Gertrud Larsson

Inte här i vår lilla stad av Daniel Persson

Mohammed tur och retur av Sara Moein

samt förstås 10 år - ett helt liv som jag har tipsat om förut.

Så ladda din MP3-spelare med massor av poddradioprogram och ge dig ut i sommaren! Jag ska nog spendera en dag till hemma i soffan innan jag är frisk nog att njuta av vädret.

Dokumentärer vid dagens slut

måndag, juni 15th, 2009

Underbara public service, underbara P1, underbara dokumentärredaktionen. Två kvällar i rad har jag lyssnat på dokumentärer och lagt patiens på datorn innan jag gått och lagt mig. Ikväll var det ett synnerligen gripande program som höll mig sällskap på kvällskvisten: 10 år - ett helt liv av Aziza Dhaouadi.

Erik föddes på femtiotalet, som ett av fyra syskon. Sina första tio år isolerades han i ett rum i källaren, avskuren från resten av sin familj. Han var ett barn som inte fanns, men blev en vuxen man som söker svar på frågan: Varför just jag? Det här är hans berättelse. En dokumentär om att trots allt vilja försonas.

Rekommenderas starkt. En väldigt gripande historia, och jag är djupt imponerad av Eriks förmåga att inte låta hatet styra och hans strävan efter att förlåta och förstå. Det ger en onekligen perspektiv på sitt eget liv. Denna dokumentär, och många andra, kan du lyssna på via Sveriges Radios hemsida, www.sr.se. Klicka dig fram till dokumentärredaktionen.

Imorgon ska jag lyssna på Samtal vid sjön, tror jag - och sen ska jag glatt betala tv- och radiolicensräkningen som ligger på mitt skrivbord. Tack, public service!

Böcker på radio och på nattduksbordet.

torsdag, april 10th, 2008

Elsie Johansson, Jonas Hassen Khemiri och Aase Berg läser Anna Karenina i en bokcirkel på radion. Hmm. Hade jag fått reda på detta lite tidigare hade jag kanske hakat på, men nu har de redan avverkat två träffar och 386 sidor - och jag har redan en hög med böcker som jag läser/vill läsa. Jag tror att jag håller på med tre samtidigt nu (inte bra, det blir bara virrigt) och jag lånade en till idag. Men ibland vill man ha olika slags böcker för olika tillfällen/sinnesstämningar/tider på dygnet, och då blir det så. Lite virrigt.

Poddlös!

söndag, februari 24th, 2008

Min iPod fungerar inte! Kanske blev den förbannad när jag ville använda den innan kl. 06.00 i morse, och bestämde sig för att vägra fungera. Jag har bara haft den i ungefär två veckor, och det känns suuuperjooobbiiigt att börja mecka med att få den lagad eller ersatt…Nåja, jag ska ta itu med det i morgon när jag är piggare. Jag vaknade som sagt innan sex imorse och har jobbat hela dagen.

Det var dock lite intressant (men inte lika angenämt) att åka till och från jobbet utan vare sig musik eller radioprogram som sällskap. Det var skittråkigt. Jag blev rastlös, uttråkad, och visste inte vad jag skulle sysselsätta mig med. Jag går normalt inte ens till sophuset utan att ta med min podd. Och nu…cold turkey. Nja, inte riktigt: som tur är fungerar min gamla MP3-manick om man sätter fast batteriluckan med ett gummiband.

Kanske hade det varit lättare att stå ut med frånvaron av musik/radio om jag inte hade befunnit mig mitt i en stad. Det är verkligen skitjobbigt att stå och vänta på bussen vid fyra på eftermiddagen när bilarna brusar förbi (det är det i och för sig även om man maskerar oväsendet med musik). Hade det varit lättare att vara nöjd och tillfreds med blott mina fotsteg, andetag och tankar som sällskap om jag istället befunnit mig på landet? Jag tror nog det - men det är lite läskigt hur stressad jag blir utan musik i mina öron…Jag borde gå några promenader med bara mig själv då och då.