Är det ett ålderstecken att jag börjat lyssna på musik från mitten av 90-talet och blir lite gråtmild på kuppen? Undrar om man någonsin kommer att kunna knyta an till musik på samma sätt som man gjorde i tonåren…det är sällan jag får den där wow-känslan numera. Eller, jag kan få en wow-känsla, men den har en lite annan karaktär än den hade förut.
Å andra sidan finns det tusen skäl att tacka gudarna för att man inte är tonåring längre.
Idag satt jag och njöt i solen nere vid älven och lyssnade på Tinariwens skiva Amassakoul. Lycka.
Det finns så sjukt mycket bra musik från Mali! Jag vill resa till Mali! Jag vill döpa mina barn till Mali! Mali Mali Mali! Jag säger bara Rokia Traoré, Ali Farka Touré och hans son Vieux Farka Touré, Oumou Sangaré, Salif Keita, Habib Koité, Toumani Diabaté, Amadou & Mariam…
Ja, jag vet att jag tjatar, men…MALI! 
Jag är trött, men vill bara sitta uppe hela natten och lyssna på Iron & wine och sjunga med så där vackert som det blir när man sjunger med hörlurar på öronen. Kanske borde jag göra det för att lära mina grannar en läxa? Igår när jag skulle sova (ok, klockan var bara 22, men jag skulle ju upp innan 6) började de spela musik. Inte vilken musik som helst heller - det var O helga natt! Inte på repeat eller så, bara en gång, men är det inte ett märkligt låtval för en lördagskväll i april?
Nä, jag ska väl sova. Jag gillar ju att sova. Imorn ska jag hänga med finaste Annika, och prata prata prata! Säkert fika lite också. Vad skönt att helgen är över så jag får vara ledig 
Sov gott, kära vänner. Jag ska bara lyssna på en låt till…
http://www.youtube.com/watch?v=3hR6eWexxZA&feature=related
Jag är så glad och tacksam över att ha få se Tinariwen live, och i Näsåker av alla ställen. Det är nog ett av mina bästa minnen från Urkult. De började spela vid ett på natten kanske, sommarnatten hade börjat bli mörk och lite kylig. Jag hade gjort illa mig i knät, var lite grinig och trött men ändå förväntansfull inför konserten. Och så klev de in på scenen, började spela - och jag blev helt tagen. Nu när jag lyssnar på dem i hemmets lugna vrå känner jag samma längtan väckas i min mage och stråla ut genom kroppen. Som alltid när något berör en starkt så är det så svårt för mig att förstå hur någon kan undgå att älska deras musik. Jag blir trollbunden.
http://www.youtube.com/watch?v=HuL4JkE5NU4&feature=related
Jag kom på idag att jag förmodligen har börjat lyssna på blues (något jag aldrig haft nåt större intresse för tidigare) eftersom jag lyssnat på Tinariwen. Dessutom har jag lyssnat mycket på en skiva som heter From Mali to Memphis som bl.a. John Lee Hooker och Eric Bibb är med på.
Nedan kan du som vill se en bit ur en dokumentär om Tinariwen - även om jag har förståelse för att inte alla blir lika exalterade över musiken som jag blir
Jag, en inbiten P1-lyssnare, har rattat in P3 och musikhjälpens sändningar. Kolla här så ser du vad det handlar om. En rolig idé som förhoppningsvis drar in massor av pengar till flyktingar världen över. Du önskar en låt och bidrar på så sätt med 50 kr. Vilken låt önskade jag? Cler achel med Tinariwen. Jag blir dock väldigt förvånad - och glad! - om jag får höra musik från Mali i P3…
Jag tar några djupa andetag. Det är konstigt att man i det närmaste glömmer bort att andas ibland, och att lite extra syre kan göra en sån skillnad. Jag försöker komma ihåg att känna efter i hela min kropp åtminstone någon gång per dag, att flytta mitt fokus till att omfatta hela mig och inte bara finnas i mitt huvud och mina händer.
Det bästa med dagen hittills har varit att jag återupptäckt SRs webbradio, framför allt SR världen som sänder världsmusik dygnet runt. Underbart! Åter igen, tack public service. Webbradions placering på dagens topplista är dock hotad. Ikväll ska jag se en fin vän spela sin musik, och jag gissar att det kommer att bli fantastiskt.
Jag beställde skivor. Igen. Ooops! Men jag var så uttråkad av att sitta inne i en datasal och skriva på min försenade rapport när solen sken ute och fåglarna kvittrade muntert, så jag var “tvungen” (*host host*) att muntra upp mig själv med några skivor. Det blev tre stycken, närmare bestämt:
Ali Farka Touré & Toumani Diabaté - In the heart of the moon
Russendisko hits, som bl.a. innehåller en rysk folkmusikversion av den gamla Kraftwerk-dängan the robots
Balkanbeats
Nu väntar jag bara på att skivorna ska komma! Och i väntan på dem sitter jag inne och solar mig i datasalens lysrörssken, äter dadlar, dricker te och skriver på min rapport…
Min iPod fungerar inte! Kanske blev den förbannad när jag ville använda den innan kl. 06.00 i morse, och bestämde sig för att vägra fungera. Jag har bara haft den i ungefär två veckor, och det känns suuuperjooobbiiigt att börja mecka med att få den lagad eller ersatt…Nåja, jag ska ta itu med det i morgon när jag är piggare. Jag vaknade som sagt innan sex imorse och har jobbat hela dagen.
Det var dock lite intressant (men inte lika angenämt) att åka till och från jobbet utan vare sig musik eller radioprogram som sällskap. Det var skittråkigt. Jag blev rastlös, uttråkad, och visste inte vad jag skulle sysselsätta mig med. Jag går normalt inte ens till sophuset utan att ta med min podd. Och nu…cold turkey. Nja, inte riktigt: som tur är fungerar min gamla MP3-manick om man sätter fast batteriluckan med ett gummiband.
Kanske hade det varit lättare att stå ut med frånvaron av musik/radio om jag inte hade befunnit mig mitt i en stad. Det är verkligen skitjobbigt att stå och vänta på bussen vid fyra på eftermiddagen när bilarna brusar förbi (det är det i och för sig även om man maskerar oväsendet med musik). Hade det varit lättare att vara nöjd och tillfreds med blott mina fotsteg, andetag och tankar som sällskap om jag istället befunnit mig på landet? Jag tror nog det - men det är lite läskigt hur stressad jag blir utan musik i mina öron…Jag borde gå några promenader med bara mig själv då och då.
Jag har just skickat iväg en skivbeställning! (Ja, jag är så gammaldags och hederlig att jag beställer skivor för dyra pengar…) Eftersom jag jobbade så mycket i januari bestämde jag att det var dags för belöning i form av skivor. Mer information kommer när jag har fått beställningen och lyssnat igenom skivorna. Jag kan dock avslöja att två gamla Ani Difranco-skivor slank med. Åh, vad hon är bra. Jag har faktiskt sett henne live en gång i Stockholm, men jag minns inget från konserten eftersom jag var så överväldigad av att stå så nära Ani…så kan det gå.
Har du inte hört Ani så se till att få tag på en skiva och lyssna!
“I am not a pretty girl
that is not what I do
I ain’t no damsel in distress
and I don’t need to be rescued
so put me down punk
maybe you’d prefer a maiden fair
isn’t there a kitten stuck up a tree somewhere?”
