Om ost, renhjärtan och principer.
måndag, september 1st, 2008Idag tänkte jag orda lite om ost, denna utsökta mjölkprodukt som finns i otaliga varianter i kyldisken. Jag älskar ost. Förutom min egen lathet så är osten nog det enda som står mellan mig och veganismen. Halloumi, herrgårdsost, västerbottensost, philadelphiaost, mesost - gott gott GOTT! Men som tur är (?) så tror jag inte på principen allt eller inget. Jag är inte helt principfast när det gäller mitt kostval, och har börjat acceptera det som mitt val och försöker sluta skämmas för att jag inte är renlärig. Istället försöker jag använda mitt eget goda omdöme och bestämma när jag verkligen vill ha något som jag annars inte brukar äta och om det känns ok. För några dagar sedan hörde jag det utmärkta bandet Glesbygd’n på radio, och de hade med sig torkat renhjärta till programledaren Annika Lantz. Alltså, är det något i köttväg jag kan sakna så är det torkat renkött, och tanken slog mig faktiskt att jag möjligtvis kanske eventuellt nån gång skulle kunna tänka mig att äta det igen. Renar lever trots allt i det fria och har det ganska bra, och eftersom jag använder läderprodukter så skulle det knappast innebära mer dubbelmoral än vad jag redan praktiserar. Men jag vet inte, jag känner samtidigt en viss avsmak för att äta kött alls, och vet inte om det skulle vara lika lockande i verkligheten som i tanken.
Men även om jag själv har relativt flexibel och pragmatisk inställning till det jag äter, så måste jag säga att jag beundrar veganer som ju verkligen tar ställning och ansvar, och i hemlighet önskar jag att jag hade den motivation som krävs för ett sånt val. I väntan på min omvändelse ska jag dock se till att sluta skämmas, och stå för de val jag gör. Jag väljer ost (och försöker köpa ekologisk sådan i den mån det finns). Tyvärr tror jag inte att det är sannolikt att alla blir veganer, men däremot borde det inte vara så svårt för folk att börja ta lite mer ansvar för vad de äter. Det behöver inte vara allt eller inget. Det är bättre att köpa ekologiskt ibland än aldrig, det är bra om man börjar reflektera över hur långt maten har transporterats och hur de inblandade har behandlats (dvs. vilka levnadsvillkor djuren har och vilka arbetsvillkor människorna har), det är bra om man försöker planera sina inköp och sin matlagning så att man inte behöver slänga så mycket mat osv. Det finns alltid något man kan göra, och det behöver inte vara svårt eller krångligt!

