Jag har haft en riktigt skön dag idag, trots min envisa förkylning och trots att jag vaknade till ljudet av en borr imorse. En anledning till mitt goda humör är att jag fick det nyaste numret av språktidningen i brevlådan i förmiddags. För en språknörd är det en helt underbar tidning! Den är intressant, och lagom avancerad för en glad amatör! Tyvärr missade jag språket som sänds i P1 på tisdagar, men det kanske hade blivit för mycket språknörderi på en dag.
Nåja, i språktidningen fanns bl.a. en lista på nyord från 2007, och där fanns lämpligt nog ordet ‘kulturkofta’ med! Så här står det:
“Kulturkofta
ökad användning, skämtsamt: kulturellt engagerad person. 1999.
“På senare tid har begreppet “kulturkofta” fått förnyad spridning. Det är ett bra ord, med infama associationer till allmän myshumanism och icke-förpliktad välvilja. Kulturkoftorna tycker att konst är bra. De […] tycker att kultur i största allmänhet gör människor till goda människor och skriver under protestbrev mot minskade statliga stöd mot vad skit som helst bara det har med kultur att göra.”
DN 21/6 2007
[anspelar på den stereotypa bilden av en kulturkonsument iförd kofta]”
Ur Språktidningen nr 1 2008
Jaså? Det låter ju som en lite trist beskrivning…Reclaim the name, säger jag! Var stolt över din kofta!
Jag gillar kultur. Kultur är bra.
Jag gillar koftor. Jag gillar att sticka koftor.(Ok, det där sista var inte helt sant - jag har aldrig stickat något så stort som en kofta - men jag gillar att sticka)
Jag tror att kultur är bra för människor, och jag tror att det egna skapandet, kulturkonsumtionen och allt däremellan är lika viktigt. Jag är stolt över min kofta, och jag är stolt över att vara en kulturtant!
