Ok, nu har jag något att skriva om, och det handlar om det aldrig sinande ämnet irritation. Hur gör man för att inte låta sig påverkas av andras dåliga humör? Jag funderar på saken ibland när jag jobbar på konsum och får handskas med stressade, otåliga, sura och otrevliga kunder. Det är svårt att inte ta åt sig, även om de klagar på något som jag omöjligt kan ha något ansvar för eller kan påverka - till exempel hur dyr mjölken/frukten/mjölet har blivit. Idag stötte jag på en bekant som helt omotiverat var ganska otrevlig mot mig, och jag kan inte sluta tänka på det och påverkas av det. Det är som om någon har kastat grus i mitt maskineri. Det maler och skaver.
För ett tag sedan så provade jag att välja att försöka se det positiva i tillvaron under en lång arbetshelg. Det gick över förväntan, och gjorde att arbetsdagarna gick mycket fortare och var mer angenäma. Även om jag var trött så försökte jag vara närvarande och trevlig med alla kunder, och resultatet var att jag fick en massa positiv energi tillbaks. Jag tror verkligen att man (åtminstone till viss del) kan välja glädje istället för missnöje, och att man får tillbaks det man sänder ut. Problemet är bara hur man ska undgå att dras ner av alla surkartar och idioter som sprider negativitet omkring sig. Någon som har några tips? Det enda jag kommer på är att försöka tycka synd om dem istället för att bli ledsen eller arg (även om det inte är så lätt alla gånger). Det är ju jättejobbigt att vara sur och arg. Men att bara tycka synd om dem kanske fungerar bättre med konsumkunder som man inte behöver ha så mycket att göra med. Vissa idioter måste man träffa oftare, och kanske till och med samarbeta med. Och hur hanterar man sura översittartyper? Man kan ju inte bara tycka synd om dem och göra som de säger. Man kan inte alltid vända andra kinden till, man måste kunna sätta gränser också och veta sitt eget värde. Jag vill inte vara självuppoffrande och mesig bara för att jag vill vara generös, positiv och snäll - man får inte behandla mig hur som helst.
En bok jag skulle vilja läsa är Konsten att vara snäll av Stefan Einhorn. Så här skriver han om snällhet: “För mig är en snäll människa en individ som lever med etiken i sitt hjärta. En snäll människa bär i sitt medvetande ständigt med sig omtanken om sin medmänniska.” Jag vet inte om man får lära sig både att vara snäll och att kunna sätta gränser, men den som läser får se! Är det någon av er som har läst den, eller som har tips på någon annan bra bok?
