Trött på att vara trött, trött på att tänka, trött på att allt vänds upp och ner, trött på att fundera, trött på att inte hinna med eller orka med…trött på det mesta. Jag är less på det här!
Men jag lovar att jag ska återgå till att skriva om böcker m.m. snart, och inte bara klaga och gnälla. En blogg ska inte bara vara en gnällventil.
Om ni undrar varför jag inte skriver så ofta så beror det på att jag jobbar och jobbar och jobbar…vilket kommer att kännas bra den 15:e när lönen kommer. Idag har jag iallafall varit ledig - yey! - sovit länge och hunnit med både ett biobesök och en fotbollsmatch (på tv alltså). Imorgon börjar jag kl. 7 och det känns mindre lockande.
Jag hade mot alla odds en mycket trevlig midsommarkväll i goda vänners lag iallafall. Vi åt mumsig vegansk mat (färskpotatis, tofufräs, tzay , råkost och sås, och snickerskakor, fruktsallad och banan med choklad till efterrätt) och såg Priscilla öknens drottning på dvd. Att jag skriver att det var mot alla odds beror på att jag var så djävulskt trött på fredagen efter att ha jobbat långa dagar och inte sovit särskilt mycket. Jag fattar verkligen inte varför folk måste gå och handla hela tiden. På midsommardagen öppnade vi kl. 12, och det stod säkert 20 personer och hängde på låset! “Måste…handla…nu…” Jeeesus…Men jag ska väl inte klaga, det är ju deras pengar som betalar min lön.
Nu ska jag googla lite efter lösningar till några korsordsfrågor, och sen lägga mig i sängen och korsorda lite mer. Sov gott!
Jag känner mig lite smått misantropisk efter dagens arbetspass. Önskar att jag jobbade med saker och inte människor - ja, att jag BARA jobbade med saker alltså. Jag säljer ju saker till människor nu, och - jag - är - så - less. Och det är sex veckor kvar av heltidsarbete.
Nu frågar jag er, kära läsare, hur man gör för att slippa denna nedbrytande känsla? Det är egentligen inte jobbet i sig som är problemet, utan att jag verkligen inte känner för att jobba. Jag måste försöka komma in i en bättre sinnesstämning och hitta en inställning till jobbet som gör de kommande veckorna lite mer uthärdliga. Om jag börjar skrika okvädesord till kunderna så tvivlar jag på att jag får jobba kvar, och jag är ganska sugen på att få pengar till hyran…Tips?
En roligare jobbrelaterad nyhet är att jag från och med i höst kommer att jobba på universitetsbiblioteket på torsdagkvällarna. Yey! Det ska bli roligt, trots att det finns människor där med 
Blä för att vara sjuk! Tror ni inte att jag hade feber i lördags ändå. Japp, 38.3 innan min ipren kickade in. Nu är jag garanterat feberfri, men jag har snor så det räcker och blir över…och denna härliga rethosta, ah how I love it!
Jag vet om att jag är gnällig och vältrar mig i mitt elände - som ju faktiskt inte är så farligt eländigt egentligen - med det tycker jag man får göra lite då och då. Tur för E att hon var borta på galej i helgen och fick en paus från mig och mitt gnylande.
Ett värre (i-lands-)problem än mitt gnällande är att jag har blivit Buffy-beroende. Det är svårt att ta sig ur när man har alla säsonger på DVD hemma. Så nära, så lockande! Kanske bara ett avsnitt till idag? Jag mår ju fortfarande lite dåligt så jag måste kanske vila lite, framför tvn…
Jag är sjuk - fortfarande! Nu har jag varit sjuk sedan i måndags, men jag tror att jag är helt feberfri idag (äntligen!) men man vet ju aldrig vad som väntar framåt kvällen…Jag kan sammanfatta min förkylningsupplevelse så här:
Inte roligt!!! Tråkigt!!! Jobbigt!!!
Nåja, jag har i alla fall fått tillbaka rösten nu så jag kan prata igen. Det är alltid något. Nu ska jag bara hosta mig igenom resten av förkylningen och snyta upp 200 näsdukar till, sen kanske jag är back to normal - or maybe I’ll never be the same again..? 
Om du undrar varför jag inte har skrivit i bloggen på några dagar (och det gör du naturligtvis) så beror det på att jag har ägnat mig åt min rapport. Nu är den äntligen klar och redo att lämnas in i morgon. Det är en skön känsla att lämna in det färdiga arbetet, men tyvärr är det inte lika kul att skriva. Jag är helt utomordentligt dålig på att skriva - och då menar jag inte att resultatet nödvändligtvis blir dåligt, utan att jag hanterar skrivprocessen så uselt. Det är en enda lång plåga för mig att författa dessa rapporter. Eftersom jag inte gillar att skriva så börjar jag aldrig i tid, utan går omkring med ångest istället och skjuter upp det hela så länge jag kan tills jag bara MÅSTE börja, och sen plågas jag i några dagar framför datorn.
(Jag hade ingen poäng med ovanstående text, jag ville bara gnälla lite. Så, nu är det gjort och jag kan ta nya friska tag på nästa moment. Och vet du, vi ska ha salstenta…)
