kulturkoftan

Det är lätt att glömma bort att vara tacksam. Att uppskatta att man är livs levande! Nu när jag har varit trött och sliten av att jobba har jag dragits ner i negativitetsträsket igen, men jag har även fått små glädjeil då och då, när jag har haft sinnesnärvaro nog att ta in min omgivning och verkligen uppleva livet som det är just nu. 

Det är så lätt för en grubblare som jag att fokusera på det som saknas, det som är komplicerat eller det som är tungt. Ibland behöver man gå in i de där jobbiga känslorna och låta dem ta plats - det är viktigt - men jag har märkt att jag ofta gör det av gammal vana. Ibland är det bra att påminna sig själv om att svårmodet kanske bara beror på trötthet.

Jag har så mycket att vara tacksam för. Om jag trodde på gudar skulle jag knäfalla inför dem och tacka dem för den ynnest det är att få leva och ha hälsan. Men istället säger jag TACK till er, ni som jag vet är verkliga: alla fina människor i mitt liv, ni som får mig att må bra och får mig att bli en bättre människa.

Jag har legat däckad i feber i två dagar, och har inte orkat göra något annat än att lyssna på P1 och virka lite emellanåt. Tänkte därför passa på att tipsa om några bra P1-program.

Allvarligt talat. Bäst är utan tvekan programmen med Kristina Lugn, på andra plats kommer Bob Hansson, och sämst var Marcus Birro (lyssna inte på hans program, lyssna en gång till på Kristina Lugn istället). Såg på hemsidan att Elsie Johansson har gjort ett program också - det ska sändas fredag 17/7 kl. 14.30.  

Olle och gud.  Jag må vara ateist, men jag är mycket intresserad av livets stora och små frågor. Ett avsnitt avhandlar t.ex. lögner, ett annat har tema jantelagen.

Heliga familjen har jag inte lyssnat på ännu, men det verkar vara en intressant serie.

Dokumentärer jag rekommenderar: 

Som en h**a av Maria Sveland.

Ett annat liv av Susanne Björkman.

Älskarinnor av Fanny Danielsson.

Svarta Carina av Gertrud Larsson

Inte här i vår lilla stad av Daniel Persson

Mohammed tur och retur av Sara Moein

samt förstås 10 år - ett helt liv som jag har tipsat om förut.

Så ladda din MP3-spelare med massor av poddradioprogram och ge dig ut i sommaren! Jag ska nog spendera en dag till hemma i soffan innan jag är frisk nog att njuta av vädret.

Är det ett ålderstecken att jag börjat lyssna på musik från mitten av 90-talet och blir lite gråtmild på kuppen? Undrar om man någonsin kommer att kunna knyta an till musik på samma sätt som man gjorde i tonåren…det är sällan jag får den där wow-känslan numera. Eller, jag kan få en wow-känsla, men den har en lite annan karaktär än den hade förut.

Å andra sidan finns det tusen skäl att tacka gudarna för att man inte är tonåring längre.

Det var länge sen jag skrev nåt här. Det beror på att jag, sedan jag börjat sommarjobba, är konstant trött och gnällig. Always bitchin’ and moanin’. Jag börjar vara redigt trött på mig själv som jag är nu! Men vad ska man göra när man inte har ork nog att göra sådant som man mår bra av, sådant som ger en stimulans och inspiration?

Jag tycker att jag borde få skippa alla långa år i arbetslivet, och hoppa direkt till pensionärslivet.