Idag satt jag och njöt i solen nere vid älven och lyssnade på Tinariwens skiva Amassakoul. Lycka.
Det finns så sjukt mycket bra musik från Mali! Jag vill resa till Mali! Jag vill döpa mina barn till Mali! Mali Mali Mali! Jag säger bara Rokia Traoré, Ali Farka Touré och hans son Vieux Farka Touré, Oumou Sangaré, Salif Keita, Habib Koité, Toumani Diabaté, Amadou & Mariam…
Ja, jag vet att jag tjatar, men…MALI! 
Jag har aldrig varit nån hästtjej, men jag tycker det här var häftigt! En sån häst vill jag ha.
Kulturkoftan dricker vatten! Höll på att lägga upp några bilder på mig när jag dricker rödtjut, men sen kom jag på att det kanske inte är så bra för karriären…vem vet vem som läser kulturkoftans blogg? Å andra sidan kanske det vore ett bra drag: jag är ju trots allt i kulturtantsbranschen. Nå. Jag tror jag skippar bilderna denna gång och tar nya, mer sofistikerade bilder i så fall. Tjusig linneklänning, nyhennat hår, träsmycken och dyrt vin i fina glas…ni fattar. Jag skulle få jobb direkt, utan att ens behöva färdigställa min släpande uppsats. Visserligen är ju min alkoholkonsumtion måttlig (under genomsnittet för min åldersgrupp, garanterat) men det behöver ju inte de veta.
Jag är trött, men vill bara sitta uppe hela natten och lyssna på Iron & wine och sjunga med så där vackert som det blir när man sjunger med hörlurar på öronen. Kanske borde jag göra det för att lära mina grannar en läxa? Igår när jag skulle sova (ok, klockan var bara 22, men jag skulle ju upp innan 6) började de spela musik. Inte vilken musik som helst heller - det var O helga natt! Inte på repeat eller så, bara en gång, men är det inte ett märkligt låtval för en lördagskväll i april?
Nä, jag ska väl sova. Jag gillar ju att sova. Imorn ska jag hänga med finaste Annika, och prata prata prata! Säkert fika lite också. Vad skönt att helgen är över så jag får vara ledig 
Sov gott, kära vänner. Jag ska bara lyssna på en låt till…
“laying in bed tonight I was thinking
and listening to all the dogs
and the sirens and the shots
and how the careful man tries to dodge the bullets
while a happy man takes a walk
and maybe it is time to live”
P.S. you rock my world - Eels
Jag är bl.a. rädd för följade:
-getingar, bin, allehanda flygfän som jag tror är getingar.
-att någon ska trampa på mina knän och krossa mina knäskålar.
-att få en kniv i ögat. Blir rädd när andra gestikulerar det minsta med en kniv i handen.
-att bli avslöjad som en bluff. (Det är dock ofta oklart för mig på vilket sätt jag skulle vara en bluff)
-att bli sviken eller lurad.
-att vakna upp när jag är 40/50/60 osv. och inse att jag har förslösat mitt liv.
-att någon/jag ska råka sätta sig/mig på min katt.
-sjukdomar.
-självbedrägeri. Att jag ska inse att jag är en bluff? Åter igen, det är oklart på vilket sätt jag skulle vara en bluff.
-mörkret, ibland.
-att något hemskt ska hända de jag älskar.
-spindlar.
-höga höjder.
-att vara dålig på saker.
Tror på intet sätt att det är ovanliga rädslor. Kanske är t.ex. den om knäskålarna inte en rädsla som var och varannan människa har, men överlag har jag nog vanligt förekommande rädslor. Ofta gäller rädsla sådant som man inte kan påverka, som att jag/nån jag älskar ska drabbas av nåt hemskt, eller att andra människor ska ta avstånd från en. Som sagt är rädslan i sig nästan alltid det värsta - man är inte bättre förberedd på att någon trampar på ens knäskålar bara för att man har varit rädd för det i flera år. Man får försöka acceptera att det är farligt att leva, och se till att leva ändå. Men cykelhjälmen kommer jag att fortsätta använda
Vad är du rädd för?
Jag har varit så himla glad och upprymd i några dagar nu. Har haft långa samtal om livet med en kompis, och det känns som att jag verkligen är öppen för förändring nu. Till och med musik berör mig mer än vanligt - det går rakt in. Idag är jag lite mindre glad, troligtvis eftersom jag blivit rosslig i halsen och är lite allmänt hängig. Jag vill verkligen inte bli sjuk igen! Jag har ju knappt hunnit bli frisk.
En av de nya insikterna har jag skrivit om tidigare: om att jag kan välja lycka. Positivt tänkande. Förresten är det lite lustigt hur sådana “sanningar” alltid låter så banala, och hur häftigt det är när man faktiskt fattar vad de betyder. Ibland måste man höra samma budskap i många olika former innan man upptäcker ett sätt att beskriva det som man kan ta till sig. Anyway, jag har fattat att den där inre rösten som säger “det finns inget som garanterar att allt kommer att bli bra” visserligen har rätt - jag tror inte att det finns någon gud som tar hand om mig, att allt har en mening eller att allt ska bli bra bara för att jag är så viktig och speciell - men den är inte hela sanningen. En annan del av sanningen är att det är mycket mer rationellt att lyssna på rösten som säger “allt kommer att bli bra”, för då blir chanserna mycket större att allt faktiskt ordnar sig! Eftersom jag inte tror på någon högre makt så är det ju ännu viktigare att jag själv tar ansvar för mitt välbefinnande genom att välja hopp istället för att misströsta. Vi skapar själva mening i våra liv, och det är ju en fantastisk chans! Jag har redan både den negativa och den positiva rösten inom mig, och det gäller bara att välja vilken jag vill ge plats. Jag menar inte att man ska vara orealistisk eller naiv och hela tiden tänka att allt ska bli underbart.
Jag har varit en sån som inte vill bli besviken och som därför förbereder sig på det värsta, men nu har jag fattat att jag genom att släppa rädslan och våga ha hopp är bättre rustad att hantera besvikelse när saker och ting går fel. Det är så viktigt att inte vara rädd! Är man inte lika rädd så är det lättare att vara ärlig och se klart på situationer. Det är sällan så farligt som man befarar. Nu menar jag inte att jag har hittat en universallösning som funkar i alla lägen och som garanterar ett lyckligt liv, men jag har fattat att detta är en liten del av livet som jag faktiskt kan påverka.
Ärlighet, öppenhet, positivt tänkande. Att ta sig själv på allvar. Tjoho!
Lyssnar på: Feist, Iron & wine, diverse afrikansk folkmusik.
Läser: PopCo - Scarlett Thomas (kvällslektyr) och Bang - jag älskar dig (toalettlektyr)
Ser: myrorna i köket…usch och fy!
Tänker: hela tiden! Och det är så spännande!
Känner: vår i luften.
Det är så mycket i mitt liv som är oklart. Allt är i rörelse. Jag försöker vila i förvissningen om att förändring innebär möjligheter och inte bara förlust, och en väldigt skön insikt jag fick härom dan är att mycket av allt som är i rörelse är det för att jag inte vill stanna kvar i det gamla längre. Förstår du? (Jag är lite trött idag och kan inte formulera mig riktigt). Jag tänker mycket på mitt liv, delvis p.g.a. jobbiga faktorer som att jag ska fylla 30, snart har en examen och kanske måste flytta för att få jobb o.s.v., men lika mycket för att jag känner en vilja att utforska vad jag vill och vem jag vill vara.
“Progress is not future. It is keeping up with the present.” (Patti Smith) Det citatet finns i en bok jag har, en underbar bok som några av mina vänner under åren har skrivit i. Varje sida i den boken känns som en skatt. Jag tror banne mig det är dags för en ny bok i samma anda.
Det känns också lämpligt att påpeka att det inte behöver vara läskigt eller farligt att jag är inne i en grubblande fas. Det är snarare det motsatta. Skulle jag bara svälja oron och förtränga alla tankar som stör vardagslunken, då kan ni börja oroa er!
http://www.youtube.com/watch?v=3hR6eWexxZA&feature=related
Jag är så glad och tacksam över att ha få se Tinariwen live, och i Näsåker av alla ställen. Det är nog ett av mina bästa minnen från Urkult. De började spela vid ett på natten kanske, sommarnatten hade börjat bli mörk och lite kylig. Jag hade gjort illa mig i knät, var lite grinig och trött men ändå förväntansfull inför konserten. Och så klev de in på scenen, började spela - och jag blev helt tagen. Nu när jag lyssnar på dem i hemmets lugna vrå känner jag samma längtan väckas i min mage och stråla ut genom kroppen. Som alltid när något berör en starkt så är det så svårt för mig att förstå hur någon kan undgå att älska deras musik. Jag blir trollbunden.
http://www.youtube.com/watch?v=HuL4JkE5NU4&feature=related
Jag kom på idag att jag förmodligen har börjat lyssna på blues (något jag aldrig haft nåt större intresse för tidigare) eftersom jag lyssnat på Tinariwen. Dessutom har jag lyssnat mycket på en skiva som heter From Mali to Memphis som bl.a. John Lee Hooker och Eric Bibb är med på.
Nedan kan du som vill se en bit ur en dokumentär om Tinariwen - även om jag har förståelse för att inte alla blir lika exalterade över musiken som jag blir
Dagen har varit långsam och lite vemodig, som om det vore långfredag och inte skärtorsdag. Kanske är det vädret (regn-snö-regn-snö), kanske är det att så många har rest bort från stan och hem till sina familjer, kanske är det att träningsvärken slagit klorna i min lekamen. Jag känner mig trots allt ganska nöjd med att vara hemma och ta det lugnt, och lite vemod är inget farligt. Det kan till och med vara skönt.
I ett försök att få känna att jag trots allt fått nåt gjort idag har jag bakat äppelbröd/-bullar. Det finns inget bättre än att baka när man vill känna sig lite duktig men inte orkar anstränga sig. Mmm…gott! Och så doftar det så ljuvligt i hela lägenheten
