kulturkoftan

Jag gillar verkligen riter och många av de element som ingår i religioner. Däremot tycker jag att hela Gud-biten känns onödig och ganska osannolik. Det är vi som fyller riterna med mening - precis som vi fyller hela vår tillvaro med mening. På sistone har jag börjat känna en allt starkare aversion mot religion, vilket är intressant eftersom jag inte är säker på var den kommer ifrån (aversionen alltså). Jag och en vän pratade om det där, och om religion och andlighet och vad det kan betyda. Det var ett väldigt intressant samtal som jag inte tänker återge här. Man kan lägga in så mycket olika saker i begreppen religion och andlighet, men jag är ändå i grund och botten är ateist, och jag tror det jag ogillar med religion är att de påstår sig ha hittat sanningen. Tror man att man har sanningen så leder det ofta (men inte alltid!) till intolerans. Så kan det vara med ideologier också, givetvis.

Jag kan använda mig av olika “andliga”/”religiösa” inslag i mitt liv - jag kan till och med tänka mig att jag i en krissituation skulle kunna be - men när jag gör det så är det snarare ett sätt för mig att fokusera på något. Ta den situation som bilden i förra inlägget visar - visst vet jag att lite örter i en ugn inte kan rena min själ från all negativitet, men det hjälpte mig att öppna upp mig själv för tanken på att släppa taget om sånt som bara drar ner mig. Sen tycker jag också att riter kan skänka lugn. Jag dras till sånt, helt enkelt!

Men lugn bara lugn, jag har gett Linnéa fullmakt att komma och hämta mig om jag utvandrar till Nepal och går med i nån sekt! Men min ateism borde vara ett ganska gott skydd mot sånt, tänker jag

Det här är jag, just efter att jag har låtit all min negativitet gå upp i rök genom att slänga en handfull örter i en liten ugn-grej i Namobouddha. Visst ser det ut att ha fungerat? Även om man är ateist kan man tro på symbolvärdet i handlingar!

Jag klarade mig undan magbesvär i Nepal, vilket jag är mycket tacksam för. Däremot kan jag inte säga att jag uppskattar att hållas vaken halva natten av mitt stackars krånglande matsmältningssystem nu när jag är hemma igen…(Detaljerna lämnar jag därhän.)

God natt, kära vänner. Jag håller ett öga på natten åt er, så ni kan sova lugnt.

Jag blev inringd till jobbet idag, så det blev ännu en tidig morgon. Gud vad jag längtar efter barmark så att man kan börja cykla igen. Jag blir så mycket piggare när jag cyklar till jobbet, både av den friska luften och för att jag kan sova till kl. 6 istället för att ta bussen då.

Har inte fått så mycket gjort idag, men jag hinner nog med att packa och fixa med allt imorn. Ikväll har vi haft syjunta hemma hos oss, och jag tror att det var precis det jag behövde. Sitta och prata med fina vänner, virka och dricka te.  Ta det lugnt och tillåta mig själv att vara trött.

Nu ska jag sova! Imorgon ska jag upp kl. 8, och det är ju roligt att det för ovanlighetens skull kommer att kännas som en sovmorgon

Idag har jag vaccinerat mig igen, köpt skor och shorts och oroat mig för diverse saker. Mest är jag orolig för örat (tillstånd: oförändrat) och bagaget. Ska ta med en massa saker till C och jag är rädd att det blir alldeles för tungt, och jag är orolig att det ska göra ont att flyga med ett öra i detta tillstånd. Samtidigt är jag inte så pigg på att äta antibiotika eftersom det tar kål på alla fina bakterier i magen också, och då lär jag få magsjuka på en gång i Nepal. Usch, jag har så dåliga nerver, oroar mig för mycket. Det kommer säkert att gå bra, hur det än blir. Det ska bli skönt när vi är på väg i alla fall - jag tror dagarna innan är värst!

I helgen ska jag jobba, och det är kanske lika bra. Då får jag tänka på något annat ett tag.

…tills jag åker till Nepal! Jag börjar bli lite nervös av att jag inte har börjat fixa med något ännu. Jag vet att det alltid tar hundra år för mig att packa, och det här är ju den längsta resan jag någonsin gjort så det lär inte direkt gå fortare att packa denna gång. Hoja. Ska prata med min resekamrat L senare och kanske klarnar det då. C, som är den vi ska hälsa på i Kathmandu, sade i alla fall att det är typ 20-30 grader varmt där…härligt!

Hoppas bara att mitt öra blir bra snart! Då skulle jag känna mig lugnare.

Besökte vårdcentralen idag, och läkaren konstaterade att jag har vätska i mellanörat (eller var det nu var). Nu är jag ordinerad att spraya loss rejält med nässprayen och fortsätta äta Rinexin för att på så sätt hjälpa kroppen att få bukt med det besvärliga örat. Jag börjar bli utled på att inte bli frisk, men jag ska försöka tänka positivt. Det är ju ändå åtta dagar kvar innan jag åker till Nepal.

Positivt var också att läkaren var trevlig (!), och apotekaren var ännu trevligare och engagerade sig i mitt öde…hehe. All heder även till de som jobbar på sjukvårdsrådgivningen - jag har ringt dit två gånger nu och de är helt suveräna! Tyvärr är detta ett undantag från min allmänna erfarenhet av sjukvården. Läkare är ofta ganska dåliga på att verkligen lyssna på vad man säger och verkar mest vilja bli av med en så fort som möjligt. Kanske är det för att de har för mycket att göra, vad vet jag? Hmm…nu när jag tänker efter så vet jag faktiskt inte om det var en läkare jag träffade idag, eller en sjuksköterska. Att hon var trevlig tyder ju på det senare alternativet…

Nåja, jag är i alla fall tacksam över att vi har en så pass snabb och bra tillgång till sjukvård i Sverige. Även om det kan bli bättre på många sätt så får man tänka på hur det ser ut i stora delar av världen. Vi har det väldigt bra.