kulturkoftan

Segt och klibbigt som kåda. Så känns livet idag. Jag har fortfarande inte fått ordning på sömnen, och jag vet flera andra som också har sömnproblem nu. Jag undrar vad det beror på. Slump? Finanskrisen? Den borgerliga regeringen? Andra slags bekymmer verkar också sprida sig som om de vore smittsamma - eller är det bara så att man lägger märke till såndant när man själv går igenom något svårt? Människohjärnan verkar ju vara väldigt benägen att se mönster överallt, och kanske är det inte konstigare än så.

Positiva mönster kan också skönjas i höstrusket. Gamla vänner som hör av sig, kreativitet och inspiration som sprider sig genom syjuntor, fikaprat och hemmamys (kreativitet är verkligen smittsamt!), resdrömmar och förändringsvilja, och rörelseglädje i form av yoga, body balance, dans och, hör och häpna, body pump.

Allt är inte mörker. Tja, förutom mitt uppsatsskrivande förstås…

Igår var det världsmusikkväll på kafé Schmäck, och lokalen var packad med folk. På stolar och på golvet och till smaken av rött te njöt vi av musiken. Först spelade en grupp från musikskolan några låtar, sen spelade klezmergruppen Stöld. Det är något med klezmer som slår an en sträng i mig…och även om det egentligen är irrelevant (och kanske objektifierande?) måste jag säga att Sara-Li är så oerhört vacker när hon spelar fiol. Och så jävla bra på att spela!

Huvudattraktionen Folkoholics, en slovensk/chilensk duo, spelade fantastiskt och var roliga och karismatiska. De inledde konserten med en dockteater, bara det! Jag ångrar lite att jag inte köpte deras skiva…Det var intressant och rolig musik, framförd med bravur och glädje. Det är så härligt att se konserter med musiker som verkligen har roligt när de spelar. Det enda lite tråkiga var att det inte fanns plats att dansa.

Åh. Folkmusik!

Efter konserten gick vi ut i stadsnatten, och förtrollningen bröts något i mötet med alla fulla, bröliga människor…men efter en öl/ett glas vin med några kompisar på ett ganska lugnt ställe kändes det bättre igen.

Jag har fått ännu ett argument för att använda cykelhjälm: då landar fågelskiten på hjälmen istället för på huvudet.

(För att vara helt ärlig låg hjälmen på min cykel vid besudlingstillfället, och jag och mitt huvud befann oss inomhus på ett seminarium. Men ändå - it could happen.)

Jag har haft en helt fantastiskt härlig helg! Umgåtts med fina vänner, ätit god mat, pratat, gått på stan, sett konserter, fikat, druckit vin, dansat mig svettig och lycklig, sett filmer, gjort resplaner, ätit på folkkök, spelat spel och mycket mer. Känner mig upplyft, inspirerad och lugn. Det är en ynnest att få dela lite av min tid på jorden med dessa människor.

Hoppas ni läsare har haft ett lika givande veckoslut!

Efter Marias kloka kommentar på mitt förra inlägg kommer här två ytterligare uppmaningar:

-Cyklister, se till att skaffa cykellysen om ni inte redan har det! Och använd dem!

-Använd reflex! Detta gäller alla som är utomhus när det är mörkt.

Jag överväger till och med att skaffa en reflexväst om jag hittar någon som inte är orange eller neongul (men jag är inte övertygad om att jag är redo att ta det steget ännu). Jag kanske kan sy en väst i en fin färg? Eller göra ett reflexband á la “skönhetsdrottningsband” - ni vet en sån där tygremsa som går snett över ryggen och bröstet. Kanske vore det något att sälja på julmarknaden? Reflexbroscher har jag redan gjort och det kan kanske också vara en bra julklapp till någon man tycker om och är rädd om.

Idag vurpade jag med cykeln i en backe, och jag är otroligt tacksam och glad över att jag hade på mig cykelhjälmen! Jag hann knappt fatta vad som hände innan min skalle mötte gruset. Utan hjälm hade det nog gjort rejält ont. Jag brukar oftast ha hjälm  - även om jag tycker att det är lite jobbigt när folk tittar på en som om man är ett ufo - men det händer att jag hoppar över hjälmen när jag bara ska cykla en kort sträcka. Nu har jag dock fått mig en rejäl tankeställare - man kan lika gärna falla eller bli påkörd på en kort cykelfärd som en lång dito! Så cyklister, ta på er cykelhjälmen! Och har ni ingen cykelhjälm, köp en nu!

Veckans “pet peeve” (hur översätter man det uttrycket, Elinor?) är för övrigt att folk inte kan lära sig att gå respektive cykla på rätt sida av vägen, och att de envisas med att gå fyra i rad på cykelvägarna…irrrrriteeerrrraandeeeee!

Vissa dagar känns hösten bara ruggig, och livet likaså. En väntan på något sämre, kallare, mörkare. Sådana dagar gör att jag önskar att jag kunde gå i ide, att någon skulle väcka mig när det ljusnar igen. Förvara mig mörkt och svalt - i linneskåpet kanske, så får jag sova omsluten av doften av rena lakan.

Jag sitter i mitt nya rum (f.d. vardagsrummet) och dricker varm havremjölk med smak av kardemumma och kanel. Det är psambo nr 2 som har tillrett denna delikata dryck. Hon flyttade in i helgen, och det känns så himla roligt! Jag är verkligen peppad på detta kollektiv - det känns som att vi är en bra kombination av människor. Jag har inte riktigt gjort mig hemmastadd i vardagsrummet ännu, men med ett draperi för dörren och lite mer saker på väggarna tror jag att det kommer att kännas mer som mitt rum (eller snarare mitt och Siris rum).

 Idag har jag jobbat hela dagen (11-22) och det finns väl inte mycket att säga om det. Jag blev i alla fall väldigt tacksam över att det slutade regna just när jag slutade jobba! Det är var nog dagens höjdpunkt. Det är fortfarande förtrollande vackert ute, även en regnig kväll i gatlyktornas sken. Men jag hade gärna varit ledig idag. Jag är inne i en pysslig och kreativ period (observera att denna kreativitet tyvärr inte spiller över på uppsatsarbetet…där går det trögt) och jag får en massa idéer och infall. Det känns skönt att ha fått tillbaks lusten till att skapa. Psambo nr 1 har mekat med min skruttiga symaskin så nu går den (nästan) att sy hyggligt på! Bra va? Jag funderar dock på att lämna in den på reparation, men det kostar nästan 700 kr! Det är mycket pengar…men å andra sidan vore det underbart att ha en symaskin som faktiskt fungerar helt och hållet.

En god nyhet är att jag ska börja på yogakurs i november. Det känns också väldigt roligt. Se där, det finns många glädjeämnen i livet när man tänker efter, även om vardagen präglas av trötthet och stress. På tal om det, nu ska jag sova! God natt.

(Det visade sig f.ö. att Siri också gillar havremjölk med kardemumma och kanel )

Ikväll ägnade jag och några klasskompisar oss åt något som måste vara en av de bästa tänkbara höstaktiviteterna : vi såg kostymdrama på bio! Filmen vi såg var Brideshead revisited, och jag kan verkligen rekommendera den om du är svag för höstens bitterljuva charm. För mig passade den som hand i handske i alla fall. Engelsk överklass, kvalfylld kärlek, lite homoerotik (fast för lite!), stiliga herrar och vackra damer, och fantastiska kläder! Sex and the city-filmen kan gå och gömma sig i en mörk garderob, jag dreglar över kostymfilmer istället.

Imorgon ska jag se om boken Brideshead revisited (av Evelyn Waugh) finns inne på bibblan, och jag ska även kolla om det går att få tag på tv-serien, som jag har hört är mycket bra. Jag har Brideshead-feber!