kulturkoftan

Blä för att vara sjuk! Tror ni inte att jag hade feber i lördags ändå. Japp, 38.3 innan min ipren kickade in. Nu är jag garanterat feberfri, men jag har snor så det räcker och blir över…och denna härliga rethosta, ah how I love it!

Jag vet om att jag är gnällig och vältrar mig i mitt elände - som ju faktiskt inte är så farligt eländigt egentligen - med det tycker jag man får göra lite då och då. Tur för E att hon var borta på galej i helgen och fick en paus från mig och mitt gnylande.

Ett värre (i-lands-)problem än mitt gnällande är att jag har blivit Buffy-beroende. Det är svårt att ta sig ur när man har alla säsonger på DVD hemma. Så nära, så lockande! Kanske bara ett avsnitt till idag? Jag mår ju fortfarande lite dåligt så jag måste kanske vila lite, framför tvn…

Jag är sjuk - fortfarande! Nu har jag varit sjuk sedan i måndags, men jag tror att jag är helt feberfri idag (äntligen!) men man vet ju aldrig vad som väntar framåt kvällen…Jag kan sammanfatta min förkylningsupplevelse så här:

Inte roligt!!! Tråkigt!!! Jobbigt!!! 

Nåja, jag har i alla fall fått tillbaka rösten nu så jag kan prata igen. Det är alltid något. Nu ska jag bara hosta mig igenom resten av förkylningen och snyta upp 200 näsdukar till, sen kanske jag är back to normal - or maybe I’ll never be the same again..?

Nu har tydligen the road av Cormac Mccarthy kommit ut på svenska med namnet Vägen, noterade jag när jag kollade in DNs boklista. Jag har boken på engelska men har inte läst den ännu. Eftersom min syster och hennes man höjer Mccarthy till skyarna känns det nästan som att jag kan rekommendera boken trots att jag inte har läst den ännu

Det är tråkigt att jobba.

Ungdomar är jobbiga.

Minderåriga ungdomar som försöker köpa öl är jobbiga.

Barn är också ganska jobbiga när de ska väga sitt lösgodis hundra gånger innan de köper det.

Slutsats: nästan allt och alla är jobbiga när man måste jobba och verkligen VERLKLIGEN inte vill det.

Så här ser förresten vår nya soffa ut! Två gäster har sovit i den och de har försäkrat att den var skön även som säng. 

Hej! Jag har inte dött, jag har bara haft annat för mig: skola, syjunta och besök av en kompis från Sk-byn. Solen har tittat fram under veckan och jag börjar få vårlängtan! Dels en längtan efter att våren ska komma på allvar, och dels en slags allmän längtan som jag ofta får på vårkanten. En lust att resa, röra på sig, längtan efter förändring av något slag…man skakar liksom av sig dammet som lagt sig på kropp och själ efter den mörka trötta vintern. Jag har börjat tänka på sommaren och vad jag vill göra (förutom att jobba som jag ju måste för att försörja mig) och vi har bestämt att vi ska åka till Polen i augusti. Yey! Warszawa närmare bestämt. E var ju där med skolan för nån vecka sedan, och träffade trevliga människor som vi ska få bo hos. Hurra för couch-surfing :) Det var billigt att resa dit och billigt att äta och leva där, så vi ska nog ha råd. Det blir väl ett stopp i Stockholm också på vägen. Man måste ju ha något att se fram emot!

Det är tack och lov inte varje helg man måste ringa polisen. I lördags gick vi ut en sväng på klubb subjekt, men vi var ganska trötta och inte riktigt på humör, så vi for hem ganska tidigt. Allt var frid och fröjd när vi gick och lade oss strax innan två, men plötsligt började någon banka på fönsterrutan i köket. Ingen försynt knackning eller så, utan riktiga dunkningar så glaset skallrade. Jag blev skiträdd, och det blev inte bättre när de kom och bankade på sovrumsfönstret istället. E var lite mer handlingskraftig än jag (som låg kvar i sängen och hade hjärtklappning) och gick ut på balkongen och sade åt dem att lägga av, annars skulle hon ringa polisen. Men tror du att idioterna gjorde det? Nej, de började gorma “Kom igen då, kom igen då, ring polisen, kom igen då!” och fortsatte banka på fönstret. Sen skakade och slet de i hönsnätet som vi har satt upp på balkongen för att Siri inte ska smita, och drog loss det från ena sidan. Helt psycho. Polisen kom tack och lov efter några minuter (de är säkert på Ålidhem och håller koll på lördagsnätter) och efter ett tag blev det tyst. Vi pratade inte med polisen själva, eftersom vi var så uppskrämda och inte ville gå ut och möta de två kvinnor som verkade så galna, så jag vet inte vad som hände riktigt. Vi vet inte heller om de bor här och hade blivit utelåsta - men i vilket fall så gör man sig inte som de gjorde! Aldrig att jag skulle släppa in någon i trapphuset om de beter sig på det viset. De sa ju inte heller vad de ville, utan blev bara mer aggressiva. Jag tror inte jag somande förrän vid femtiden, även om de var borta kanske halv tre. Nu känns det inte så roligt att bo på bottenvåningen direkt…men jag försöker tänka att det i alla fall inte var något personligt och att de borde fatta att det var jävligt dumt gjort och inte leder någonvart. Och händer det igen så är det bara att ringa polisen direkt. Men jag blir så jävla förbannad att någon kan göra så där! Man ska kunna känna sig trygg i sitt hem, och just nu känns det inte så - men jag vägrar gå omkring och vara rädd här hemma. Förhoppningsvis var det en engångsföreteelse - en jävligt obehaglig engångsföreteelse.

Visst blir man lite sugen på att läsa en bok av en författare som ser ut så här? Och om jag berättar att Georges Perec, som han heter, har konstruerat världens längsta palindrom (1000 ord) samt har skrivit en roman som tros vara världens längsta lipogram (en text där en bokstav är helt utesluten, i detta fallet e), ja då blir i alla fall jag nyfiken på att läsa något han har skrivit. Antingen är det intressant eller bara irriterande är min gissning. Han har även skrivit en bok som bara innehåller en slags vokal (a), och ja, han är även matematiker

Jag hittade Perec när jag kollade runt lite i författardatabasen Alex som finns att tillgå på stadsbibblans webbplats. Hans främsta verk är enligt presentationen Livet en bruksanvisning. Så här beskrivs boken:

Georges Perec komponerade sitt mästerverk med matematisk precision. ”Livet en bruksanvisning” utspelar sig i ett stort hus i ett av Paris finare kvarter. I genomskärning bildar huset en kvadrat som består av 10×10 rutor. Varje ruta representerar ett utrymme i huset. En ruta används inte - den medvetna avvikelsen. Perecs kapitelkomposition följer den där en schackhäst flyttar runt mellan de olika lägenheterna. Varje rum beskrivs ytterligt noggrant och ibland broderas innehavarens livshistoria eller någon tidigare hyresgästs historia ut och bildar hela den rika flora av mer eller mindre fantasifulla berättelser som utgör romanens mer traditionella behållning.

Man försäkras dock om att man inte måste förstå sig på alla matematiska finesser och hänvisningar till andra litterära verk. Tur det.

Jag läser f.n. Mästaren och margarita, Kvinnornas litteraturhistoria, och Nattens bibliotek. De två senaste är ju inte skönlitterära så det blir inte jätteförvirrat, men det är ändå svårt att komma in i dem när jag bara läser snuttvis. Jag har kommit fram till att jag behöver en bok som jag kan slöläsa i sängen innan jag ska somna - något lättläst, typ en deckare eller nåt. Igår lånade jag I am legend - tänkte att jag borde väl våga LÄSA den i alla fall Jag är lite för harig för att se läskiga filmer fast jag gärna vill. Idag ska jag dessutom låna en bok som jag har reserverat på bibblan, The god delusion - som typ handlar om varför religion är kasst
I hög på nattduksbordet ligger Flyga drake, en Jeanette Winterson-bok som jag fick i julklapp, Mig äger ingen och nån till som jag inte minns…Javisst ja, jag läser också i en bok som heter Svenska kärleksbrev, som innehåller kärleksbrev från bland annat Selma L, August S, Hjalmar S och Gustav F.

Elsie Johansson, Jonas Hassen Khemiri och Aase Berg läser Anna Karenina i en bokcirkel på radion. Hmm. Hade jag fått reda på detta lite tidigare hade jag kanske hakat på, men nu har de redan avverkat två träffar och 386 sidor - och jag har redan en hög med böcker som jag läser/vill läsa. Jag tror att jag håller på med tre samtidigt nu (inte bra, det blir bara virrigt) och jag lånade en till idag. Men ibland vill man ha olika slags böcker för olika tillfällen/sinnesstämningar/tider på dygnet, och då blir det så. Lite virrigt.