kulturkoftan

För några år sedan gick jag en kurs som heter textila uttryck. Där fick vi prova på olika textila tekniker - stickning, virkning, sömnad, tygtryck m.m. - men kursens huvudfokus låg på den kreativa processen, alltså vägen från en utgångspunkt till en färdig produkt. Utgångspunkten behöver inte vara en idé, det kan lika gärna vara ett ord, ett material, en bild, en känsla, ja nästan vad som helst. Man närmar sig utgångspunkten med nyfikenhet och utan förutbestämda tankar om vad resultatet ska bli. Med detta utforskande arbetssätt kan man jobba sig fram till inspirationen, snarare än att vänta på att den ska dyka upp: man associerar kring temat, skissar, experimenterar med material, form och färg, och rätt var det är så dyker något upp som får den där kreativa nerven att reagera. Efter ett tag har man en mer specifik bild av vad man vill göra, och kan börja fokusera mer på utformningen av själva produkterna/alstren.

När jag gick kursen tyckte jag att det var svårt att skapa på det viset. Jag ställde alldeles för höga krav på mig själv och kunde inte släppa loss och verkligen närma mig uppgiften med ett öppet sinne. Med tiden har dock mycket av det jag lärde mig sjunkit in, och den största lärdomen är just att man kan jobba sig fram till inspirationen.

Nu känner jag mig redo att kasta mig in i allt det där igen, och se varthän det leder. Ibland är det väldigt stimulerande för kreativiteten att ha fasta ramar, någon slags begränsning som gör att man inte svävar iväg för långt. Man måste göra något av det man har. “Make it work” som de brukar säga i Project Runway I nuläget vet jag inte mer än att min utgångspunkt är böcker. Varje torsdag när jag går med min bokvagn nere i magasinet på UB ser jag något som ger mig det där pirret.

Det ska bli spännande att prova att jobba helt fritt, för mitt eget höga nöjes skull. Att jag inte måste prestera något till ett visst datum kanske gör att det är lättare att släppa på prestationskraven och istället hitta lekfullheten. Dessutom har jag växt och är mycket mer tillåtande mot mig själv nu. Jag funderar dock på att gå textila uttryck B, som går på halvfart med start till hösten. Sommarens skapande blir i så fall en upptakt inför kursen.

Jag har fortfarande (för) mycket att göra, och för lite energi för att orka göra allt jag borde göra. Men efter att ha varit på två introduktionsdagar på UB känner jag i alla fall peppen inför mitt stundande extraarbete där. Det ska bli lite läskigt att leka bibliotekarie, men mest roligt. Att börja skolan igen känns dock tungt…vet i ärlighetens namn inte hur jag ska orka.

Idag provade jag något som kanske kan hjälpa mig att mäkta med livet: kundaliniyoga. Ska gå nybörjarkurs nu i höst, med start på onsdag, och det känns SÅ BRA! “Yoga hjälper mot allt” sa en kompis som är här på besök, och jag är benägen att tro henne. Det botar säkerligen inte allt, men hjälper nog mot mycket.

Nu ska jag sova. Har varit helt speedad och konstig hela dagen, för att sedan bli dödstrött på kvällen. Dålig fördelning av min energi, med andra ord. Nu är jag ska sova är jag förstås pigg igen…borde ha lagt mig tidigare men vi fick trevligt besök x 2, och då är det svårt att slita sig.

Nu har jag haft min referenspraktik på stadsbiblioteket och UB. Dock präglades praktiktillfällena av brist på…praktik. Det var knappt nåt folk alls på biblioteken, och referensfrågorna lyste med sin frånvaro. Trots detta lite nedslående faktum så gav praktiken ändå mig lite pepp:

- jag vill bli bibliotekarie!

Nu har jag skrivit tentan, och börjat gräma mig över sånt som blev fel…usch. Ska genast sluta med det. Jag tror jag får godkänt i alla fall, och då finns det ingen anledning att gräma sig. Eller kanske lite. Nej - jo -nej -jo -nej!

Nu ska det bli sååå skönt med en ledig helg! Jag funderar på att gå på klubb Masala på lördag, men jag vet inte…vi får se, helt enkelt.

Ha en skön helg!

…på fredag har vi utbildningens första och sista salstenta. Klassifikation och katalogisering. Det känns lite läskigt, även om det känns skönt att slippa rapportskrivandet. Men huga, jag har så mycket kvar att läsa innan fredag! Varför gör jag alltid så här? Va? Jag tröstar mig med att jag hittills aldrig har behövt skriva omtenta - men å andra sidan är det ingen garanti för att jag inte måste göra det denna gång.

(Bild: Nina Hemmingsson)

Om du undrar varför jag inte har skrivit i bloggen på några dagar (och det gör du naturligtvis) så beror det på att jag har ägnat mig åt min rapport. Nu är den äntligen klar och redo att lämnas in i morgon. Det är en skön känsla att lämna in det färdiga arbetet, men tyvärr är det inte lika kul att skriva. Jag är helt utomordentligt dålig på att skriva - och då menar jag inte att resultatet nödvändligtvis blir dåligt, utan att jag hanterar skrivprocessen så uselt. Det är en enda lång plåga för mig att författa dessa rapporter. Eftersom jag inte gillar att skriva så börjar jag aldrig i tid, utan går omkring med ångest istället och skjuter upp det hela så länge jag kan tills jag bara MÅSTE börja, och sen plågas jag i några dagar framför datorn.

(Jag hade ingen poäng med ovanstående text, jag ville bara gnälla lite. Så, nu är det gjort och jag kan ta nya friska tag på nästa moment. Och vet du, vi ska ha salstenta…)