Textilkursen fortsätter…och det är så himla roligt.
Utgångspunkten är böcker - mycket mer än så vet jag inte ännu. Jag skissar och experimenterar, och ser fram emot att se vad det blir i slutändan. Nu är allt öppet och fritt och lekfullt!
Idag ska jag gå på Västerbottensmuséet och se utställningen Självklart! 100 år med Västerbottens läns hemslöjdsförening. Hoppas att jag får lite inspiration. Det tror jag faktiskt - jag är en sucker for slöjd. Hoppas också att det visas lite mer textilslöjd än vad som syns på hemsidan: där visas bara träslöjd. Stackars textilen går samma öde till mötes som kvinnorna som (traditionellt sett) har ägnat sig åt den. Tänk slöjd och du ser en redig karl som täljer, eller?
Ja, jag är lite bitter idag. Tror det beror på att jag ska gå och rösta. Har svårt att känna att det gör någon egentlig skillnad, men rösta ska jag. Det är min plikt som vettig människa att rösta! Inga miffon i EU-parlamentet, som Annika Lantz säger. Jag drar mitt strå till stacken, och hoppas att min röst kan förhindra att ett miffo får makt. Att jag sen undrar hur demokratiskt EU är i praktiken är en annan sak.
För några år sedan gick jag en kurs som heter textila uttryck. Där fick vi prova på olika textila tekniker - stickning, virkning, sömnad, tygtryck m.m. - men kursens huvudfokus låg på den kreativa processen, alltså vägen från en utgångspunkt till en färdig produkt. Utgångspunkten behöver inte vara en idé, det kan lika gärna vara ett ord, ett material, en bild, en känsla, ja nästan vad som helst. Man närmar sig utgångspunkten med nyfikenhet och utan förutbestämda tankar om vad resultatet ska bli. Med detta utforskande arbetssätt kan man jobba sig fram till inspirationen, snarare än att vänta på att den ska dyka upp: man associerar kring temat, skissar, experimenterar med material, form och färg, och rätt var det är så dyker något upp som får den där kreativa nerven att reagera. Efter ett tag har man en mer specifik bild av vad man vill göra, och kan börja fokusera mer på utformningen av själva produkterna/alstren.
När jag gick kursen tyckte jag att det var svårt att skapa på det viset. Jag ställde alldeles för höga krav på mig själv och kunde inte släppa loss och verkligen närma mig uppgiften med ett öppet sinne. Med tiden har dock mycket av det jag lärde mig sjunkit in, och den största lärdomen är just att man kan jobba sig fram till inspirationen.
Nu känner jag mig redo att kasta mig in i allt det där igen, och se varthän det leder. Ibland är det väldigt stimulerande för kreativiteten att ha fasta ramar, någon slags begränsning som gör att man inte svävar iväg för långt. Man måste göra något av det man har. “Make it work” som de brukar säga i Project Runway 
I nuläget vet jag inte mer än att min utgångspunkt är böcker. Varje torsdag när jag går med min bokvagn nere i magasinet på UB ser jag något som ger mig det där pirret.
Det ska bli spännande att prova att jobba helt fritt, för mitt eget höga nöjes skull. Att jag inte måste prestera något till ett visst datum kanske gör att det är lättare att släppa på prestationskraven och istället hitta lekfullheten. Dessutom har jag växt och är mycket mer tillåtande mot mig själv nu. Jag funderar dock på att gå textila uttryck B, som går på halvfart med start till hösten. Sommarens skapande blir i så fall en upptakt inför kursen.
