Textilkursen fortsätter…och det är så himla roligt.
Utgångspunkten är böcker - mycket mer än så vet jag inte ännu. Jag skissar och experimenterar, och ser fram emot att se vad det blir i slutändan. Nu är allt öppet och fritt och lekfullt!
Idag ska jag gå på Västerbottensmuséet och se utställningen Självklart! 100 år med Västerbottens läns hemslöjdsförening. Hoppas att jag får lite inspiration. Det tror jag faktiskt - jag är en sucker for slöjd. Hoppas också att det visas lite mer textilslöjd än vad som syns på hemsidan: där visas bara träslöjd. Stackars textilen går samma öde till mötes som kvinnorna som (traditionellt sett) har ägnat sig åt den. Tänk slöjd och du ser en redig karl som täljer, eller?
Ja, jag är lite bitter idag. Tror det beror på att jag ska gå och rösta. Har svårt att känna att det gör någon egentlig skillnad, men rösta ska jag. Det är min plikt som vettig människa att rösta! Inga miffon i EU-parlamentet, som Annika Lantz säger. Jag drar mitt strå till stacken, och hoppas att min röst kan förhindra att ett miffo får makt. Att jag sen undrar hur demokratiskt EU är i praktiken är en annan sak.
För några år sedan gick jag en kurs som heter textila uttryck. Där fick vi prova på olika textila tekniker - stickning, virkning, sömnad, tygtryck m.m. - men kursens huvudfokus låg på den kreativa processen, alltså vägen från en utgångspunkt till en färdig produkt. Utgångspunkten behöver inte vara en idé, det kan lika gärna vara ett ord, ett material, en bild, en känsla, ja nästan vad som helst. Man närmar sig utgångspunkten med nyfikenhet och utan förutbestämda tankar om vad resultatet ska bli. Med detta utforskande arbetssätt kan man jobba sig fram till inspirationen, snarare än att vänta på att den ska dyka upp: man associerar kring temat, skissar, experimenterar med material, form och färg, och rätt var det är så dyker något upp som får den där kreativa nerven att reagera. Efter ett tag har man en mer specifik bild av vad man vill göra, och kan börja fokusera mer på utformningen av själva produkterna/alstren.
När jag gick kursen tyckte jag att det var svårt att skapa på det viset. Jag ställde alldeles för höga krav på mig själv och kunde inte släppa loss och verkligen närma mig uppgiften med ett öppet sinne. Med tiden har dock mycket av det jag lärde mig sjunkit in, och den största lärdomen är just att man kan jobba sig fram till inspirationen.
Nu känner jag mig redo att kasta mig in i allt det där igen, och se varthän det leder. Ibland är det väldigt stimulerande för kreativiteten att ha fasta ramar, någon slags begränsning som gör att man inte svävar iväg för långt. Man måste göra något av det man har. “Make it work” som de brukar säga i Project Runway 
I nuläget vet jag inte mer än att min utgångspunkt är böcker. Varje torsdag när jag går med min bokvagn nere i magasinet på UB ser jag något som ger mig det där pirret.
Det ska bli spännande att prova att jobba helt fritt, för mitt eget höga nöjes skull. Att jag inte måste prestera något till ett visst datum kanske gör att det är lättare att släppa på prestationskraven och istället hitta lekfullheten. Dessutom har jag växt och är mycket mer tillåtande mot mig själv nu. Jag funderar dock på att gå textila uttryck B, som går på halvfart med start till hösten. Sommarens skapande blir i så fall en upptakt inför kursen.
Jag har haft en idé om att dra igång ett textilprojekt av något slag, där utgångspunken för mitt skapande är böckerna på UB. Har fått förnyad pepp på tanken, och från och med juni kommer jag att ha plats för min symaskin i en ateljé i stan. Jag är inte så tekniskt kunnig när det gäller sömnad, men jag är kreativ. Fortsättning följer, med andra ord
Jag snor Jannices utmärkta uppdateringskoncept och inläggstitel och redovisar i korthet för min nuvarande kultur- och mediekonsumtion.
Läser: Artiklar och magisteruppsatser om invandrare, bibliotek och integration, och som kvällsläsning The well of loneliness av Radclyffe Hall. Den känns väääldigt daterad, men den ska ju tydligen vara “the bible of lesbianism” så jag ger den en chans. Intrycket är än så länge att den är mer intressant som hbt-historia än som litteratur.
Ser: Min virkning medan jag lyssnar på tvn.
Hör: P1, Vic Chesnutt och samlingsskivan Musiques Métisses - Le Sahel: Les Rhytmes du Desert, en samlingsskiva med musik från Sahel-området (bl.a. Senegal, Mali, Maruretanien, Tchad, Nigeria, Sudan och Algeriet).
Förra helgen hade jag och några kompisar ett bord på en marknad i Härnösand. Vi sålde nålbundna och virkade alster. Det var väldigt trevligt, framför allt att prata med folk om nålbindning och hantverk i allmänhet. Det roligaste var att jag sålde en nålbunden mössa som jag inte egentligen gillade - men på kvinnan som köpte den var den jättefin! Det kändes bra att veta att den hittat rätt ägare. Mina intäkter betalade resan till och från H-sand, vilket jag är nöjd med, men det är väldigt svårt att sätta pris på det man har tillverkat. Å ena sidan vill man att folk ska ha råd att köpa grejerna, å andra sidan vill man inte undervärdera den tid och det arbete som man har lagt ner på grejerna. Jag har svårt att uppskatta hur lång tid tar att färdigställa ett par vantar, eftersom jag oftast handarbetar medan jag gör annat (ser på tv, åker buss etc) men det blir nog ett antal timmar. Materialkostnaden varierar beroende på om det är “fingarn” som det på bilden (från Hemslöjden) eller loppisgarn. Så jag frågar dig, kära läsare: vad tycker du är ett rimligt pris för ett par halvvantar som de på bilden? Vad skulle du betala?
På tisdag kväll är det stickkafé på stadsbiblioteket! Hemslöjdskonsulenten Kristina Ersviken kommer att vara där, och det bjuds på boktips av stadsbibliotekets bibliotekarier. Alltså, nu på tisdag den 12 februari klockan 18.30 i Ljusgården. Who’s with me?
Slöjdmagasinet innehåller en massa roligt för den handarbetsintresserade, t.ex. information om olika mjukslöjdstekniker, lite olika gratismönster, information om olika material och mycket annat. Det finns även en butik med en massa fina handarbetsböcker som jag brukar sitta och sukta efter….Just nu är det den här boken jag drömmer om: Virka muddar av Maria Gullberg. 
Jag har sedan tidigare boken Pulsvärmare - en inspirationsbok, av Birgitta Adolfsson, och den tycker jag mycket om. Jag är inte alltid så uthållig när det gäller handarbete, så muddar är ett lagom stort projekt att ta sig an.
Det finns även en massa länkar med slöjdtips och inspiration. Här kan du t.ex. lära dig grunderna i nålbindning. Jag rekommenderar förstås att du lär dig av en person snarare än av en serie bilder, men en sån här instruktion kan vara bra att ha för att friska upp minnet.
Vet du någon annan bra handarbetssida på nätet så vill jag gärna ha tips!
Just nu…
…läser jag de sista kapitlen i Gunnar av Bob Hansson. Vill du veta lite om boken så kan Bob berätta själv. Det är f.ö. intressant att förlag lägger ut sådana här videoklipp You tube, med författare som puffar för sina böcker. Ganska smart drag tycker jag, iallafall om författaren är lika karismatisk som Bob. Jag återkommer med tankar om boken när jag har läst klart den.
…lyssnar jag på P1 som vanligt. I musikväg lyssnar jag fortfarande mycket på kings of convenience efter den härliga konserten förra veckan. Lågmäld pop som ändå håller mitt intresse (jag brukar ledsna på lågmäldhet), mycket pga att den är så melodiös. Och de är charmiga, pojkarna…om jag var en heterosexuell indiepingla (som majoriteten av konsertbesökarna var) skulle jag vara kär i Erlend. Eller Eirik. Eller båda! En annan skiva som också går varm är Feists the reminder. Mmm, hon är helt underbart bra! Henne är det nog också många som har en crush på….
…stickar jag vidare på klöverkragen från yll och tyll, men det går segt. Jag ska försöka ta mig iväg på nästa syjunta, för raksträckorna brukar bli roligare att sticka om man har sällskap. En rolig nyhet på handarbetsfronten är f.ö. att det finns fler och fler ekologiska garner i butikerna och på nätet. Mycket bra!
…längtar jag efter att bli frisk igen!
