kulturkoftan

Denna stackars blogg har varit sorgligt ouppdaterad länge nu. Kan dock meddela att jag kommit igång med bloggandet så smått igen, på Proud Nerdy Geekgirls. En kompis till mig drog ingång denna blogg för oss som är nördar och tjejer, och frågade mig om jag ville vara med. Först var jag lite osäker på huruvida jag är en nörd eller inte - men sen kom jag ihåg att jag inte ska tänka så mycket hela tiden

Jag hoppas dock skaka lite liv i bloggandet här också. Hoppas på inspiration! Den som lever får se.

Inspiration eller alien abduction?

God fortsättning, gott folk. Jag firade på bästa tänkbara sätt: med vänner i en stuga i skogen. Vi satt framför brasan nästan hela kvällen (och inte bara för att det var så jävla kallt i stugan innan vi fick upp värmen efter typ 10 timmars eldande), med en paus för bastande och snöbadande

Jag brukar inte avge nyårslöften längre - let’s face it, man håller dem aldrig - men om jag skulle ha ett löfte så skulle det kunna vara att lära mig minst en dikt utantill. Det är inte ett orimligt mål. Jag började läsa lite Wordsworth, Keats, Poe, m.fl. på nätet idag, och även om jag känner igen en del så kan jag alldeles för lite för att kunna kalla mig kulturtant utan att skämmas. Jag läser väldigt sällan poesi, men kanske är det dags att börja göra det nu. Jag är ju road av ord, trots allt, och som bibliotekarie känner jag ett visst ansvar att ha nån slags koll på läget (och inte bara kunna googla fram informationen). Jag ska i alla fall gräva fram mitt gamla poesihäfte från engelskakursen, så får se hur det går.

Har du något nyårslöfte, kära läsare?

Så här ser jag ut när jag tar av mig turbanen. Har låtit håret växa under sommaren, dels av lathet och dels som en symbolisk handling. Istället för att raka av mig håret när jag känner ett behov av förändring så vill jag lära mig att ha tålamod, att låta saker ta tid. Typ. (Jag är förkyld och sliten nu så jag har lite svårt att uttrycka mig, men ni fattar.) När jag var på Urkult fick jag faktiskt flera komplimanger för mitt hår (och även för min hud, det var ännu en oväntad komplimang) vilket förvånade mig lite. Men det är klart, det vildvuxna håret har en viss charm. Och det var ju Urkult…jag var inte ensam om att ha vildvuxet hår, direkt.

Apropå Urkult så är jag så jävla glad att jag bestämde mig för att åka i år igen. Fasen vad roligt det var! Synd bara att jag inte orkar lika mycket som jag skulle vilja. När jag kom hem blev jag förstås sjuk också…Men det var det värt. Jag försökte att följa min egen känsla, och inte stressa mellan konserter utan istället göra precis det jag kände för. Träffade en massa fina vänner, badade, dansade, pratade…åh åh åh, om livet alltid vore så! Jag behövde verkligen Urkult efter många långa veckor på konsum.

Jag fattar verkligen inte hur det är tänkt att man ska orka jobba heltid. Det är helt galet.

Tänk om man skulle ta och skriva lite i bloggen kanske…

Öööh. Hmm.

Eller så går jag och lägger mig. Jag har börjat sommarjobba nu, och är helt slut i skallen av att stiga upp tidigt och jobba hela dagen. Jag bjuder på en kort uppdatering, och skriver mer någon annan (piggare) dag.

Läser: typ fem böcker samtidigt. Inte att rekommendera. Idag kom A förbi och lånade ut en bok till mig, så snart läser jag typ sex böcker (dock inte typ sexböcker).

Lyssnar på: SR världen, P1-dokumentärer.

Vill lyssna på: Teresa Andersson, Lhasas nya skiva, fågelkvitter, vindens susande, vågskvalp.

Gör: cyklar till och från jobbet. Jobbar. Är trött. Lägger patiens på datorn.

Inte för att jag uppmuntrar hat i någon form, men detta fick mig att skratta:

“Man behöver inte vara feminist för att hata män”.

Nåja. Jag tror inte på att hata folk, och absolut inte kollektivt. Tror inte att hat leder annat än till elände. Själv jobbar jag på min relation till män. Frågan är om de jobbar på sin relation till mig. Jag kan bli så förbannad på många män, så trött och förbannad att det knappt skulle rymmas på bloggen om jag försökte skriva om det. I grund och botten handlar det om att det verkar vara så jävla svårt för många män att betrakta kvinnor som fullvärdiga människor. Jisses.

Att många män inte ser eller väljer att inte se att vi lever i ett samhälle som ger män fördelar beror nog dels på att de inte vill se det, eftersom det gynnar dem att det är så, och dels att man inte ser förtrycket om det inte drabbar en. Sen är ju bilden förstås mer komplex än så (t.ex. intersektionalitet och allt det där). Jag är säkert blind för mycket eftersom jag är vit och svensk. Jag undrar om man måste ha någon egen erfarenhet av förtryck för att få upp ögonen för orättvisorna omkring oss, eller om det är ett val man gör (medvetet eller omedvetet)? Jag är som sagt vit och svensk, men kvinna och (mestadels) flata, så jag tror ändå att mina ögon är ganska öppna.

Jag ska nog gå och lägga mig nu, annars skriver jag en oändligt lång, trött och förbittrad tirad om patriarkatet. Och jag orkar liksom inte.

Jag har insett att jag behöver uppdatera min självbild. Mina föreställningar om hur jag är funtad har inte hängt med i utvecklingen: jag har till exempel en bild av mig själv som blyg, men jag tror inte att det stämmer längre. Jag kan vara osäker i vissa sociala situationer, men jag är generellt sett inte särskilt blyg. Eller är det kanske så att jag  fortfarande har samma beteende men har en mer nyanserad bild av vilka situationer som framkallar det beteendet?

Tänkte därför att ni som känner mig kan skriva några ord om hur ni uppfattar mig. Låter det knasigt? (Ja, lite, men det gör inget.) Skicka ett mail om du vill (för det kan ju vara jobbigt att skriva nåt som inte är helt smickrande i en bloggkommentar*) med några ord som du tycker beskriver mig. Om inte annat kan det vara bra att veta vad jag ska skriva om mig själv i framtida arbetsansökningar “Jag är sociaaal, stresstååålig, och gillar utmaaaningar!”

Nu ska jag se på resten av fotbollsmatchen. Jag tror de rödvita vinner.

*kom på att detta lät som att jag förväntade mig en massa negativa beskrivningar och inget annat. Så är det inte. Jag menar bara att jag inte vill ha smicker, utan ärlighet.

Hittade ännu en rolig tvål-idé via craftzine. Finns på http://spyedesign.com/soap.html 

Jag har tagit ledigt i helgen, och det känns så skönt! Jisses vad trist det är att jobba vareviga helg…det blir inte mycket till socialt liv då, kan jag säga. Eftersom jag ska få tillbaks ganska mycket på skatten så har jag råd att jobba lite mindre denna månad. Hurra!

Min vän E är här och hälsar på, och imorgon ska vi gå på Babylon och vara allmänt dekadenta. Både jag och E har massor av pensionärspoäng så vi behöver nog lite ungdomligt sus och dus som motvikt. Nu har brännbollsyran satt klorna i Ålidhem, men riktigt så ungdomlig eller dekadent känner jag inte att jag vill vara. Nä, jag lägger mig nog i sängen med mitt korsord en stund, och sen är det hög tid att sova. Klockan är ju faktiskt mycket!

Imorse vaknade jag och var TRÖTT och lite småsur. Pga tröttheten har jag inte tränat som jag hade planerat, men jag däremot har tagit en promenad, tittat på älven, lagat god mat, pratat med mamma, funderat, skrivit ner funderingar, tagit ett bad med en rosa badbomb från Lush, och diskat.

Nu sitter jag i soffan och väntar på att fotbollen ska börja på tv. (Perfekt att se fotboll en sån här kväll!) På soffbordet står (förutom min dator) en ekologisk folköl, ett glas vatten, lite nötter och en bricka med ljus och rökelse på. Jag känner mig nöjd med upplägget för resten av kvällen

Kulturkoftan dricker vatten! Höll på att lägga upp några bilder på mig när jag dricker rödtjut, men sen kom jag på att det kanske inte är så bra för karriären…vem vet vem som läser kulturkoftans blogg? Å andra sidan kanske det vore ett bra drag: jag är ju trots allt i kulturtantsbranschen. Nå. Jag tror jag skippar bilderna denna gång och tar nya, mer sofistikerade bilder i så fall. Tjusig linneklänning, nyhennat hår, träsmycken och dyrt vin i fina glas…ni fattar. Jag skulle få jobb direkt, utan att ens behöva färdigställa min släpande uppsats. Visserligen är ju min alkoholkonsumtion måttlig (under genomsnittet för min åldersgrupp, garanterat) men det behöver ju inte de veta.