Om att möta sig själv
För ett tag sen föll det sig så att jag befann mig på en buss med varken en bok eller min ipod till hands. Genast kände jag hur jag blev lite lätt stressad och irriterad - vad skulle jag göra nu då, utan något att roa mig med? Till saken hör att det var en lokalbuss, så min “vånda” skulle vara i högst en kvart. I sådana situationer blir det så tydligt hur jag hela tiden distraherar mig med musik och läsning, för annars hade jag väl inte blivit stressad av en kvart i mitt eget sällskap? Samma sak gäller på promenader. Jag har alltid gillat att promenera ensam, eftersom det ger mig en chans att låta tankarna vandra fritt, men numera lyssnar jag nästan alltid på poddradio eller musik under mina promenader. Till och med när jag går till affären eller till en vän som bor nära mig tar jag på mig mina hörlurar. Är man van vid dessa distraktioner blir det nästan obehagligt att bara ha sig själv och sina tankar att roa sig med.
Nästa vecka åker mina kollektivkamrater utomlands, och jag kommer att vara ensam hemma. Detta har jag sett fram emot, för bor man tre personer i en trea är man sällan ensam hemma någon längre stund. Samtidigt känner jag nu en viss oro, besläktad med den stress jag kände där på bussen i mitt ipodlösa tillstånd. Hur ska det gå? Ska jag umgås med mig själv i en dryg vecka? Vid närmare eftertanke förstår jag att det är just på grund av denna stress som jag verkligen behöver vara ensam, och hitta tillbaks till mig själv. Jag tror att ensamheten och stillheten ter sig mer skrämmande ju mer man försöker distrahera sig från den - för vad har man att frukta egentligen? Sig själv? Om det är någon relation jag borde vårda extra ömt så är det ju den med mig själv. Detta är förstås inget nytt, men det är värt att påminna sig själv om det lite då och då.
When you sit right down in the middle of yourself
You’re gonna wanna have a comfortable chair
So renovate your soul before you get too old
Cuz you’re gonna be housebound thereAni Difranco, Back back back
februari 4th, 2010 at 7:34 e m
Intressanta tankar, intressant fenomen!
Så bra att du får möjlighet att möta dig själv nu medan dina kollektivvänner är out of office! 
Kan vara nyttigt för själen att bara vara. Med sig själv. Utan distraktioner.
februari 4th, 2010 at 8:23 e m
Väl skrivet, Frida. Du är ju ett fantastiskt sällskap och varför inte spendera mer tid med dig själv? När jag är ensam hemma, vilket jag ju är mycket nuförtiden såhär i lediga mammatider innan bebis, så föredrar jag dock att ha igång P1 på låg nivå som bakgrundsbrus. Men ungefär 50% av tiden har jag det helt tyst. Lego gör ju lite ljud ibland
Men det där med att bara sitta 10 min på en buss, eller kanske sitta 10 min på ett café och vänta in de andra fikapolarna kan ju kännas som en evighet. Det känns nästan som ett måste att dra fram mobilen och tvångsskicka sms så att det syns att man “minsann inte är här helt ensam utan faktiskt väntar på någon”. Så var det idag när jag väntade in jobbkollegorna till lunchen och jag var 10 min tidig.
Varför inte bara sitta still i 10 min och iaktta omgivningen, utan distraktioner? Jag tror vi i dagens samhälle har otroligt svårt för detta och det är fascinerande!
februari 4th, 2010 at 8:24 e m
PS promenader med enbart sina egna tankar är det bästa. Eller ännu bättre är att koppla bort tankarna helt och bara fokusera på omgivningen och naturen. Vi människor är fantastiskt bra på att glömma att naturen helt omsluter oss, vi missar dess vardagliga skönhet i något så enkelt som en promenad.
februari 5th, 2010 at 3:51 e m
Jo jag skulle ju även säga att jag funderade lite mer och kom på att mitt favvobakgrundsbrus är naturen, t ex när det susar i björkträden, när fåglarna kvittrar eller när det porlar i en bäck. Och kanske är människan tänkt att alltid ha ett bakgrundsbrus? Det är nog mer naturligt än absolut tystnad, speciellt om en tänker på hur omgivningen såg ut i människans begynnelse då folk levde ute i naturen, ständigt med dess ljud omkring sig.
februari 5th, 2010 at 5:12 e m
Vilken intressant betraktelse, Maria - lite brus kanske inte är helt fel ändå. I staden hör vi inte längre de där ljuden från naturen, och då kanske vi behöver lite P1 istället?