The times they are a-changin’
Sen jag skrev sist har jag bland annat gått på Afro-feeling club och dansat, jobbat lite på UB och konsum, träffat mina vänner alldeles för lite, misslyckats med bakning men gjort goda potatisrätter - men mest av allt har jag suttit hemma i många ändlösa timmar och försökt få ihop 30 sidor uppsats. Det är fascinerande hur liten del av denna uppsatstid som jag verkligen har ägnat åt att skriva. Mest har jag gruvat mig, skruvat på mig, gjort kaffe, städat, pysslat, och på andra sätt undvikit att faktiskt göra det jag borde göra. Nå, nu har jag i alla fall 27 sidor text, och en förhoppning om att jag kommer att hinna sno ihop det till något acceptabelt innan måndag. Sen ska jag ta mig ut ur lägenheten och ägna mig mer helhjärtat åt andra saker, sånt som jag faktiskt vill göra. Till exempel flytta in mina sygrejer i ateljén nere på stan, träna (kroppen gillar inte heller att sitta och skriva), träffa vänner och kramas tills mina endorfinnivåer stiger lagom högt igen.
Nåt jag däremot har tänkt undvika är att bli sjuk. Det verkar tråkigt, tycker jag.
Tracy Chapman - the times they are a-changin’
oktober 17th, 2009 at 4:38 e m
Vilken skön tyglapp “det ordnar sig”
Hehe… vad jag känner igen det där med uppsatsskrivandet. Aldrig var det så rent hemma som då 
Börjar du få en ände på eländet?
oktober 17th, 2009 at 8:20 e m
Jag älskar när Tracy Chapman sjunger och den dära sången är super! Dylan är bäst när andra sjunger tycker jag. Du är också väldigt duktig. Jag har nästan städat idag för jag hade ingen uppsats… Kram från sysstteerr
oktober 17th, 2009 at 10:21 e m
björn: jag gjorde den där lappen en kväll när jag misströstade. Den är i plysch, så den är mjuk och trösterik att känna på också
elli: ja, tracy är bäst! Finns inte så mkt på spotify dock. Det är tråkigt, för jag har inte en endaste skiva med henne.
oktober 18th, 2009 at 7:46 e m
Jag har skivor - haha! Men jag har ingen plysch… snyft.. wink wink… julklapp!!! kram.