Jag är så oglad.
Svårmod. Hur hanterar man det på ett bra sätt? Jag behöver lättsamt, enkelt och stimulerande umgänge, men det är svårt att få till eftersom jag själv är deppig och inte direkt bidrar till någon lättsam stämning.
Det är himla tråkigt och jobbigt att vara svårmodig. Jag tröttnar på mig själv när jag är så här, och inte ens ett glatt blogginlägg kan jag klämma ur mig. But what to do? Vänta ut det, kanske, och passa på att göra bort lite trista göromål nu när jag ändå inte har inspiration eller ork till att göra nåt kul.
Hepp.
september 23rd, 2009 at 10:01 e m
Jag är på väg att tappa rösten igen! Då snackar vi SVÅRmod! Dessutom har jag snufa (sic)! Tack för din kommentar! Jag vet inte vad du ska göra åt ditt svårmod - det är …. svårt…. Kan du inte hitta någon som står ut med att du är olättsam och vara tillsammans med den personen? Du får alltid komma hit om det går
Vi kan dricka te! Jag kan dela med mig av min visdom (och snufa)? Kanske du kan hälsa på Elsa? Hon är go. Jag ska tänka på saken så kanske jag kommer på nått som faktiskt funkar (om det är det du vill).
Mitt bästa tips är annars te och gott sällskap och kanske en filt och en katt? Hoppas det känns bättre snart och gör ABSOLUT inte trista saker!!!! Det blir bara värre. Tusen kramar från mig
september 24th, 2009 at 9:35 f m
Stackars snufviga syster! Jo, mer Elsa tror jag är bra. Och kattmys. Och det är bra att jag blivit en hurtbulle för det är ju väldigt skönt att göra saker med kroppen när knoppen bara grubblar. Tänkte fara ut å kuta idag igen
Jag vill också säga att det är inte farligt att jag är svårmodig. Du behöver inte vara orolig. Svårmod är en (tråkig och jobbig) del av livet, och jag tycker det blir lite lättare om man i alla fall kan vara öppen med att man inte är glad jämt. Men tack för omtanken! Kramar tillbaks tusenfalt