Dokumentärer vid dagens slut
Underbara public service, underbara P1, underbara dokumentärredaktionen. Två kvällar i rad har jag lyssnat på dokumentärer och lagt patiens på datorn innan jag gått och lagt mig. Ikväll var det ett synnerligen gripande program som höll mig sällskap på kvällskvisten: 10 år - ett helt liv av Aziza Dhaouadi.
Erik föddes på femtiotalet, som ett av fyra syskon. Sina första tio år isolerades han i ett rum i källaren, avskuren från resten av sin familj. Han var ett barn som inte fanns, men blev en vuxen man som söker svar på frågan: Varför just jag? Det här är hans berättelse. En dokumentär om att trots allt vilja försonas.
Rekommenderas starkt. En väldigt gripande historia, och jag är djupt imponerad av Eriks förmåga att inte låta hatet styra och hans strävan efter att förlåta och förstå. Det ger en onekligen perspektiv på sitt eget liv. Denna dokumentär, och många andra, kan du lyssna på via Sveriges Radios hemsida, www.sr.se. Klicka dig fram till dokumentärredaktionen.
Imorgon ska jag lyssna på Samtal vid sjön, tror jag - och sen ska jag glatt betala tv- och radiolicensräkningen som ligger på mitt skrivbord. Tack, public service!
juni 16th, 2009 at 6:13 f m
Heja Publlic Service!och den där dokumentären ska jag nog spana in…
juni 16th, 2009 at 10:23 f m
Ja gör det! Den var väldigt bra.
Har gått och funderat på det här med förlåtelse idag, och på hur starka hatkänslor och bitterhet kan vara…undrar om man kan “vända” på den känslan så att den förblir lika stark, men positiv? Och vad innebär förlåtelse egentligen?
juni 18th, 2009 at 7:57 e m
Han låter så otroligt trygg, jag hade aldrig kunnat ana. Samtidigt när han berättar har han en tyngd på varje ord, och då kan man ana hur hur lång väg han gått. Tack för tipset!
juni 23rd, 2009 at 10:28 e m
Vad bra du beskriver det! Tack, du gav form åt mina dunkla tankar.