Insikter
Jag har varit så himla glad och upprymd i några dagar nu. Har haft långa samtal om livet med en kompis, och det känns som att jag verkligen är öppen för förändring nu. Till och med musik berör mig mer än vanligt - det går rakt in. Idag är jag lite mindre glad, troligtvis eftersom jag blivit rosslig i halsen och är lite allmänt hängig. Jag vill verkligen inte bli sjuk igen! Jag har ju knappt hunnit bli frisk.
En av de nya insikterna har jag skrivit om tidigare: om att jag kan välja lycka. Positivt tänkande. Förresten är det lite lustigt hur sådana “sanningar” alltid låter så banala, och hur häftigt det är när man faktiskt fattar vad de betyder. Ibland måste man höra samma budskap i många olika former innan man upptäcker ett sätt att beskriva det som man kan ta till sig. Anyway, jag har fattat att den där inre rösten som säger “det finns inget som garanterar att allt kommer att bli bra” visserligen har rätt - jag tror inte att det finns någon gud som tar hand om mig, att allt har en mening eller att allt ska bli bra bara för att jag är så viktig och speciell - men den är inte hela sanningen. En annan del av sanningen är att det är mycket mer rationellt att lyssna på rösten som säger “allt kommer att bli bra”, för då blir chanserna mycket större att allt faktiskt ordnar sig! Eftersom jag inte tror på någon högre makt så är det ju ännu viktigare att jag själv tar ansvar för mitt välbefinnande genom att välja hopp istället för att misströsta. Vi skapar själva mening i våra liv, och det är ju en fantastisk chans! Jag har redan både den negativa och den positiva rösten inom mig, och det gäller bara att välja vilken jag vill ge plats. Jag menar inte att man ska vara orealistisk eller naiv och hela tiden tänka att allt ska bli underbart.
Jag har varit en sån som inte vill bli besviken och som därför förbereder sig på det värsta, men nu har jag fattat att jag genom att släppa rädslan och våga ha hopp är bättre rustad att hantera besvikelse när saker och ting går fel. Det är så viktigt att inte vara rädd! Är man inte lika rädd så är det lättare att vara ärlig och se klart på situationer. Det är sällan så farligt som man befarar. Nu menar jag inte att jag har hittat en universallösning som funkar i alla lägen och som garanterar ett lyckligt liv, men jag har fattat att detta är en liten del av livet som jag faktiskt kan påverka.
Ärlighet, öppenhet, positivt tänkande. Att ta sig själv på allvar. Tjoho!
april 15th, 2009 at 7:43 e m
Cool!
april 15th, 2009 at 8:50 e m
Jo
april 19th, 2009 at 8:50 e m
Läste en rescension i DN häromdagen där rescensenten skrev några bra rader:
“…en som är sorgsen för att hon genomskådar för mycket. En som inte känner och upplever saker direkt utan genom ett filter av sina tankar. En som ser när någon säger något bara för att göra henne glad, och som just därför inte blir glad. En sådan person som skulle kunna bli författare kanske”. Jag gillade de där raderna, för just så är jag, filtrerar allt genom mina tankar. Funderar och ser mer än vad jag borde se. Märker mer än jag borde osv. Det känns oftast som ett ok, men med dessa ord kan jag kanske se det som en gåva. Vem vill inte vara en författarwannabe!
Jag tycker du också verkar vara en sån tänkare. Dina tankar sållar det du ser och upplever och du kan välja att se det som nåt bra. Jag tror inte alls att det är så vanligt att få såna där insikter. Visst låter det banalt efersom andra fått aha-upplevelsen före dig, men det är ju din UPPLEVELSE av de banala orden som är det viktiga. Och som sagt, det är långt ifrån alla som förstår ordens betydelse på riktigt!
Hoppas du förstår mina ord. Jag är så otydlig att det inte är sant. Flumelliflum!
april 20th, 2009 at 9:11 f m
Åh, jag gillar också de där orden! Vad var det för recension? Jo, lite så är jag. Filtrerar saker genom mina tankar. Å ena sidan tycker jag det är en gåva, å andra sidan inte. Det är så lätt att tänka sönder allt, och just därför känns det spännande att försöka välja glädjen och lusten, försöka vara närvarande i stunden och det jag känner. Tycker inte alls du är otydlig eller flummig förresten
Jätteintressant kommentar!
april 20th, 2009 at 8:55 e m
Hej,
Håller med Frippe om att kommentaren från Persilja var bra! Jag skulle bara vilja lägga in en liten jämförelse när det gäller att välja positivt eller negativt samtidigt..osv.. På försäkringskassan kan man som lärare tydligen få svaret att “du ska ta ut 100% föräldrapenning under sommarlovet (för att inte förlora SGI) men då får man ju också sin inarbetade ferielön och då får man ut typ 150% av sin lön… och det får man INTE göra… men man måste ta ut 100%.. men då får man ju för mycket… och det får man INTe… osv. osv….” Detta har hänt en kollega till mig och han blev mycket förvirrad eftersom han är matematiklärare (en lärare i filosofi kanske hade förstått???). Han löste saken genom att tala med flera handläggare - som alla sa olika saker - och lyssnade till den som sa att han skulle få 150% av sin lön! Kanske kan man få allt? Eller?
Jag vet egentligen inte hur mycket detta hade att göra med ditt inlägg men jag tyckte att det var en roligt inblick i “the warped reality of the försäkringskassan”
Välj det kuliga tycker jag
april 21st, 2009 at 9:43 e m
Vad är SGI? Det låter i alla fall väldigt komplicerat, allt det där…men det verkade ju gå bra i alla fall
“Välj det kuliga” - väl talat, Pellisnork! Det kan bli mitt nya motto.
april 26th, 2009 at 9:56 e m
Jaaa! Heja din nya insikt, du är en strålande person!
april 28th, 2009 at 8:25 e m
Det var en recension om Bengt Olssons nya bok. Han är krönikör i DN ibland och hade skrivit en bok om någon ung flicka vars syster försvunnit. Eller nåt.
Välja glädje är något som faktiskt funkar för att göra en lycklig. Min käre man som jag kamperat ihop med obegripligt länge (det där lät ju tveksamt…:D) har tidigare ältat och tolkat allt folk sagt och jag har känt att jag blir TOOOKIG på det där ältandet och tolkandet. En dag fick jag nog och sa att han inte fick blanda in mig i sina tolkningsältanden. När han inte längre fick tolka och älta med mig som bollplank fick vårt liv en ny vändning. Det negativa försvann och hans “hjärnspöken” försvann och nu är våra samtal mycket mer positiva för att vi strypte syretillförseln till det där negativa. Att välja glädje kräver arbete, men det ger resultat.
Ibland orkar man ju inte, men till slut blir det en vana att se det positiva omkring sig. Det är liksom en vanesak.
april 28th, 2009 at 9:28 e m
Både vanans och tankens makt är stor - så varför inte se till att man skaffar sig bra vanor och tankar? Det är lätt att tänka att man “är” på ett visst sätt, när det bara är gamla vanor som gör att man beter sig på ett visst sätt.