trassel
Just nu är jag inne i en period då precis allt är komplicerat och oklart. Skolarbetet, mitt känsloliv, framtidsplaner, ja till och med ätandet och sovandet har jag svårt att få fason på. Jag vill mest bara rymma från allt. Det vore så skönt om åtminstone något kändes stabilt, enkelt och självklart. Ok, mitt jobb på konsum är ganska okomplicerat, men det ger mig inte särskilt mycket energi, och är dessutom förknippat med oron för att kunna försörja mig. Jag har inte orkat träna på över två veckor, jag somnar för sent och stiger upp för sent, har ingen lust att laga eller äta mat (men godis går bra!) och jag ids inte gå ut i solen fast jag vet att det säkert skulle vara välgörande för mig. Det är svårt att vända en sån här negativ trend när man inte har ork nog, när allt blir en kamp. Nu kanske det låter värre än vad det är - jag är inte deprimerad, men lite nedstämd måste jag ändå tillstå att jag är. Jag längtar så efter att känna mig inspirerad, känna lust till livet och hopp inför framtiden.
Jag och en vän pratade om det där med att bli vuxen, om att ta ansvar för sig själv och sitt liv. Jag har svårt för det - har aldrig känt mig helt vuxen trots att jag snart fyller 30 - och vill ofta just fly från att ta ansvar. Det är lite konstigt, eftersom det borde vara en källa till kraft att känna att man själv bestämmer över sitt eget liv. Det ligger i mina händer, det är upp till mig att forma mitt liv som jag vill. Men det är jobbigt också. Existensiell ångest?
Jag kanske ska lägga undan alla tankar på framtiden ett tag, och fokusera på nutiden. Fylla varje dag med det jag behöver här och nu, men ändå tänka långsiktigt och försöka göra det som är bra för mig. Äta bra, sova lagom, gå ut i solen, röra på mig, och utmana mig lagom mycket. Livet är inte alltid roligt, men man måste göra det bästa även av dåliga perioder.
februari 11th, 2009 at 10:40 e m
“Jag kanske ska lägga undan alla tankar på framtiden ett tag, och fokusera på nutiden. Fylla varje dag med det jag behöver här och nu, men ändå tänka långsiktigt och försöka göra det som är bra för mig. Äta bra, sova lagom, gå ut i solen, röra på mig, och utmana mig lagom mycket. Livet är inte alltid roligt, men man måste göra det bästa även av dåliga perioder.”
Bara en massa sanning och bra ord från dig o visa kvinna!
Du är fantastiskt och inspirerande och underbar, trots din nedstämdhet.
Vänta bara, den är tillfällig, och kommer att passera (”I passed the test. I shall go to the west, and remain Galadriel” poppade in i mitt huvud bara sådär på tal om att passera).
Stor kram!!
/En annan som inte alls känner av särskilt mycket vuxenansvar eller vuxenattityd trots de 31 fyllda…
februari 12th, 2009 at 11:07 f m
En del av vuxenvarandet är nog att även kunna ställa saker åt sidan för ett tag, befria sig från krav. Det är inte när man mår som sämst man ska göra mest, bara det där lilla som sakta tar en uppåt… Själv kämpar jag med att styra mina tankar.. trots positiva händelser i livet tenderar jag att ständigt oroa mig, nu även över dessa saker… Totalt onödigt!!!
februari 12th, 2009 at 9:26 e m
Kära fribbe,
Du tar ju alltid ansvar och är ju redan en jättebra vuxen! Om du får nog av ditt hemmaliv kan du ju alltid komma hit och käka godis med mig! Jag har slutat att fundera på om jag är vuxen men godisätandet låter bra tycker jag. Om du vill kan jag forma ditt liv åt dig?! Jag har alltid tyckt att du skulle bli en bra statsminister - vad tror du om det? Fast egentligen tycker jag inte att du behöver formas så mycket - du är ju bra som du är. Kram.
februari 13th, 2009 at 9:20 f m
Yo! Face!
Alltså. vuxen. Det är nog vad du lägger in i begreppet som egentligen spelar roll. Jag som träffar tonåringar varje dag och har två inte längre särskilt små barn, känner mig rätt vuxen. Fast på ett bra sätt kanske. Om vuxenhet är något negativt, vad strävade man då efter som just tonåring? Jag gillar att bli lyssnad till och tagen på allvar. Mina elever gissar alltid fel på min ålder och tror att jag är som dig gammal. Om det är bra eller dåligt vet jag inte men jag tror att de ser mig som jättevuxen men inte som en förtorkad medelålders.
Jag har en kollega som snart fyller 50. det är ju en i högsta grad vuxen ålder fast han låter sig inte nedslås av det. Han lirar musik, kollar på alla nya filmer som kommer, umgås med kompisar, åker slalom, seglar och lever livet.
Vad jag tror att jag försöker säga är att det här med vuxenhet inte nödvändigtvis behöver ses som något negativt. Som studenter gick vi och samlade vuxenpoäng och fick det lätt bli jävligt negativt. Jag tror att det kanske är det som man måste komma bort i från. Livet som vuxen består inte bara av en massa måsten, (Håll i dig nu kommer klyschan!!!) det är vad du gör det till . (Oj, jag nästan ryser, men det gör det inte mindre sant)
Annars kan du ju alltid komma hit och dricka kaffe och trasha folk på film och tv. Vuxnare än så är ju inte vi i alla fall
februari 15th, 2009 at 7:07 e m
Tack för era kloka ord!